Ett riktigt skitinlägg

I dag kära läsare ska ni få lära er något som ni eventuellt redan visste.
Jag bjuder på min okunskap och på mitt trauma och hoppas att någon har medlidande med mig.
Visst kan man skriva i terepeutiskt syfte?

Läs på egen risk för jag kommer ej att betala eventuella arvoden som ni vill kräva in.

För ca fem dagar sedan upptäckte undertecknad att det är rötmånad. Det berodde inte bara på att köket invaderats av giriga små flugor, utan även på att den kastrull med rå potatis som jag förberett dagen innan, och som jag av någon anledning inte satt på plattan, redan luktade oätligt.

Jag tänkte att jag i stället för att hälla av vattnet och kasta potatisen i soppåsen, kanske jag kunde variera mig lite.
Den variationen bestod i att hälla både vattnet och potatisen i toaletten och spola. Voilá så fiffigt, tänkte jag.

Det var bara det att potatis för fem personer inte gärna får plats i röret då potatisen bestämmer sig för att tävla i fem som ska åka först...

Barnen började klaga:

"Mamma, vem har gjort det här?"

"Mamma, någon har kastat potatis i toaletten, mamma!"

"Mamma, det är stopp här! Mamma??"

Två barn klagade inte.
Det var sommarens inneboende ynling som diskret vände och gick ut igen, samt familjens yngsta som gjorde nummer två utan vidare reflektion.

Ovanpå stoppet.

Och det var här krisen tog fart på allvar... även fast den inte upptäcktes förrän dagen därpå.

Jag är nämligen en strängt upptagen mamma och matte och tänkte att "jag tar hand om potatisen sen"
"Sen" glömde jag bort allt för att i stället rasta hundar, dammsuga och lite smått och gott som mammor gör.

Morgonen efter luktade det diffust illa i hemma hos oss. Jag sökte efter källan. Kanske någon hund ätit något olämpligt och gjort, de som ska göras ute, inne i stället.

Men nej, jag fann inget, eftersom vi har två toaletter och jag besökte den obesudlade, då jag visste att det låg potatis i den andra.
Det var tonårsdottern som gick in med sömdruckna ögon och fick ta den stora chocken.

"Mamma!!!!! Å fy ### (censurerat ord) så äckligt! Mamma, du måste fiiiixa det här nuuuu... huhu."

Jag tittade, duckade, slängde på locket och spolade....

Många gånger gjorde jag det de följande dygnen. För någon gång måste det väl lyckas? Jag menar, om inte annat borde potatisen mjukna och slinka ner??
Eller hur??!

Nej... Det gör den inte. I allafall inte den som låg i vår toalett ... under nummer två.



Min syster ringde och berättade ett helt annat, potentiellt blogginlägg, från sin för stunden mindre lyckade semestertripp till Polen. Men det är som sagt en annan historia, och inte ens min ;-)

Min syster som är en mycket klok person för det allra mesta, sa:

"Du får ringa en rörmokare!"

Jag försökte sätta mig in i den rörmokarens situation, lade till att det var lördag, tog med i beräkningen hur mycket ersättning jag skulle vilja ha för att fixa vår toalett i det skick som den nu var, gjorde ett överslag och kom fram till att så mycket pengar skulle vi nog inte kunna få fram under överskådlig tid.

Återstod bara jag och plasthandskarna alltså, samt en soppslev som kunde få lämna de sälla jaktmarkerna efter välförättat värv.

Skakig efter att ha utfört ett hjältedåd av sällan skådat mått och med en numera skinande toalett, doftande av skurmedel inser jag så två saker.

Nr1 Jag har just tjänat in grova pengar på att INTE ringa en rörmokare.
Nr2 Jag har just tjänat in grova pengar på att slippa gå i terapi för mitt trauma.

Och som bonus vet vi nu alla att man ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG ska spola ner saker i toaletten, som inte hör hemma där!

Läs även andra bloggares åsikter om trauma, rörmokare, toalett, stopp i röret, potatis, familjeliv, sedelärande historia, humor

Ett blommigt inlägg

Här kommer fortsättning på vår prommis med gårdshunden.

Det är ju så makalöst med blommor i diken och på ängar under sommaren. Sådant som man ofta bara passerar på väg någon annanstans. När kameran är med är det som om världen saktar upp och jag ser allt igen som genom barnögon. 

Det är så obeskrivligt vackert!

Kära Synne fick för sig att hon skulle plocka sig en bukett och förgylla köksbordet med. Det finns ju så det räcker till det med.

Se så fint det är. Kanske minen är något bister på blomsterdamen. Jag försäkrar dock att hon inte är sur på något sätt. Det är märkligt det där hur man ser ut då ansiktet är i vila...

Mina barn har alltmer börjat fråga mig:

"Mamma, är du arg?"

Och jag fattar ju inte nå`t. För det är jag ju inte.

Det är som om ansiktet med åren, bestämt sig för att anta en bister min i vila. Undrar om man kan tejpa upp mungiporna lite för att vända trenden...

Vad tror ni?

Vackert....

... och gratis...

Trots att solen inte sken på vår promenad var det varmt och kvavt. Vi hittade dessa två humlor som dinglade på en blomma. Dästa av nektar och slöa av värmen. Trodde den största av dem dött i sitt arbete. Men den var bara otroligt avslappnad.

Goa vänninan som haft fobi för det stickande insekter, bland annat på grund av en otäck allergi, har ett botat sig själv på ett fiffigt sätt.

Hon klappar lena humlor på ryggen. 

Rätt populärt och fascinerande för grannbarnen.

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, blommor, humla, Digernes, semester

Vidgade vyer.

Nästa tur vi tog gick åt andra hållet utmed Nugursvegen. Med som sällskap fick vi bondens goa tik, Erri. Hon tycker om att gå på tur och sitter otåligt och väntar då jag tar bilder.
Själv börjar jag sakna mina egna goa hundar därhemma. Och ungarna. Det är så skönt med luftombyte, och ändå kan jag inte släppa familjen därhemma helt. Men det är nog som det ska vara :-)

Inte kom vi så långt förrän jag var tvungen att stanna och ta ett foto på denna jätteklöver... Min värdinna påpekade att det ju är en tistel. Visste jag väl. Men ibland döper jag om saker som det passar mig ;-)

En bit längre ner utmed vägen gick vi ner utmed ett av grannarnas åker och hamnade vid Nuguren. jag brukar ju fota min favoritsjö uppe från Digernes. Men det finns ju fler vinklar att se...

Som den här, där det susade skönt mellan björkens slantar. Så skönt med lite vind till skillnad från den tryckande värme som vi haft i Nynäshamn den sista tiden. Här kan man ha jeans utan att lida av det. Men jacka behöver man inte.

Man hinner prata mycket när man promenerar och livet och sånt. Och så stanna och fota både en och två och 25 gånger. Men alla bilderna får ni inte se, då skulle inlägget bli måna meter långt. Synne som jag gästar, lägger ut bilder ofta från sina trakter på sin blogg Blåbär och annat snadder. Men dessa bilder tror jag inte så många tröttnar på. Mina ögon blir då aldrig mätta.

Man kan ta uppifrån och nerifrån, stående, knäande och liggande. Alltid ser man något nytt. Sen kan man stanna och prata lite med grannarna som bor utmed vägen. Och hunden suckar och lägger sig rätt snart ner. Sååå tråkigt att gå ut med "tanter" som stannar hela tiden.

Å sen fann vi bär. Hela dikeskanterna utmed ena sidan av vägen var full av naturens godis. Vi plockade en näve, gick en bit och stannade igen. Fotade och smaskade. Och jycken suckade. Lite lön för väntan fick hon dock. Hon tycker nämligen om bär hon också och fick smaka lite.
Det är så härligt när man hittar smultron i dessa mängder.

Husmorssemester...

Trodde jag skulle börja blogga igen, men ser att jag snart inte varit inne på två månader igen. Vart tar dagarna vägen?
Om jag tänker efter så har de varit fyllda av hundpromenader, hundar med växtvärk, tandoperationer, bad, bad och bad.
Vilken härlig sommar vi har! I år kan väl ingen klaga på antalet soltimmar?
Skulle möjligen vara bönderna och naturen då...



I söndags tog jag mig via kommunala färdmedel, från ersättningsbuss från Nynäshamn, via pendeltåg från Västerhaninge och så tåg från Centralen till Kongsvinger. Sonen kom hem från besök hos sin pappa och bonusmamma, med en biljett tur och retur till mig. Det är så trevligt att ha vuxna barn som tjänar egna pengar och som tänker på sin mor. Jag blev riktigt rörd. När jag torkat tåren, blev jag ju så klart överlycklig och förväntansfull. Att åka på besök en vecka till vackra Digernes gård utanför Kongsvinger är bara helt toppen. Det är så vacker natur och man blir så väl om händertagen av Jimmy och Synnöve. Gamla goa vänner :-)


Jag åkte från hettan i Nynäshamn till svalkan i Norge. Här fläktar det och är behaglig temperatur. Man kan göra annat än att springa mellan havsviken och handduken. Skönt med omväxling och att se annan natur då men promenerar. Ibland behövs omväxling trots att man bor i ett paradis själv. Nu är jag i ett annat paradis.


Synne älskar blommor, precis som jag. Visst är den här blomman märklig i sin form? Sänder en tanke till mina balkongodlingar där hemma och hoppas att familjen skänker dem, mössen och marsvinet vatten. Hoppas att de rastar hundarna väl och tömmer kattlådan. Nog behöver jag semester, som inte kan låta bli att fundera på sånt. Undrar om en vecka räcker...;-)



Tänk att ha sådan här marker utanför knuten... men så hyr mina goa vänner hus av en bonde sen flera år tillbaka. Jag hoppas att de aldrig flyttar. Vart ska jag då semestra? Skämt åsido, de trivs väldigt bra själva av förklarliga skäl.


Havre, råg, korn och vete. Bonden odlar allt runt omkring på markerna. På gångavstånd finns det potatisodling, lök, morötter, blomkål, vitkål, etc. På den lokala grönsakshandeln kan man sen köpa de lokala grödorna. Snacka om närodlat! I skogen är blåbären färdiga. Här är de stora och saftiga, då man haft helt annat väder här än i hemtrakterna. Här fick man det stora åskvädret som vi blev utlovade. Tänk att det passerade och landade på andra sidan gränsen.



När man är på semester får man dricka konjak när man vill väl? Vi tog oss en liten en till kaffet i går förmiddag. Om ni tycker det är olämpligt, så blunda.

Jag har det gott på min "husmorssemester"

Hoppas hemmet är nystädat när jag kommer tillbaka hem "hint, hint alla kvarlämnade ;-)"

Lite vardagsmatematik

När jag går på en äng av maskrosor funderar jag över:

Sven-Olov Lodins analys av det rödgröna budgetförslaget.
Nu tänker jag inte sätta tänderna i hela analysen, men kan inte låta bli att bidra med några reflektioner.

Angående avskaffandet av fjärde steget i skatteavdraget och hur hårt de drabbar nästan alla som förvärvsarbetar... Det rör sig om summor mellan 2000 - 3000 kr per år. Slå ut det per vecka. Det blir 38-57 kr...
Vi kommer dessutom ändå att betala mindre skatt än vi gjorde innan alliansen steg upp på tronen.

Avtrappandet av jobbskatteavdraget för de högst betalda kommer även det att slå hårt, särskilt för de som tjänar 1,4 miljoner och uppåt. De stackarna får inget avdrag alls. Det är synd om dem som ska klara sig på så lite pengar...
Det är ju riktigt illa, särskilt om man vill att inkomstklyftorna i samhället ska fortsätta öka.

Så till den där stormen i bensintanken - och jag citerar:

"En mer generell lättberäknad kostnadshöjning för hushållen utgör förslaget till höjning av bensinskatten med 49 öre. Den innebär för de flesta hushåll med en normal körsträcka en kostnadshöjning på cirka 1 000 kr utöver de höjningar av marknadspriset på bensin som samtidigt sker."

Jag vet inte för vilken bil och vilken körsträcka detta är uträknat efter, men om vi utgår från denna fiktiva summa, som väl är så god som någon annan, och slår ut det på vad det blir per vecka landar vi på den nätta summan av 19 kr.
Kanske de flesta bilförare kanske skulle kunna avstå en bira, en chipspåse eller en skopa lösgodis, allra helst med tanke på att de förbrukar mindre kalorier i bilen än på cykeln ;-)

Nu tycker kanske många att detta inte är vare sig något att ironisera över eller skämta om.

MEN då har man glömt varför ett successivt avskaffande av jobbskatteavdraget och en höjning av koldioxiden över huvudtaget är aktuellt.

Det har inte med någon illvilja att göra.
Det har med att göra att vi ska kunna ha ett välfärdssamhälle inte bara för de bäst bemedlade, att även de ska ha råd med sjukvård. Att våra barn ska kunna få en bra omsorg och utbildning. Att våra äldre ska få ett gott omhändertagande.
och det har med att göra att vår användning av fossila bränslen förstör miljö och klimat. Det har att göra med att vi ska kunna lämna över något till barn och barnbarn och att jordklotet inte bara tillhör oss.

Någonstans har man glömt att man kanske möjligen inte blir mer lycklig av mer pengar i plånboken, mer prylar och mer bilåkande.

intressant
Andra bloggar om: politik, rödgröna, miljö, klimat, bensinpris, jobbskatteavdrag, ekonomi

Jag - en miljötaliban...

Lite perspektiv på tillvaron:



I DN
intressant
Andra bloggar om: Bp, olja, miljö

Min vän smörambassadören

I vår familj bojkottar vi margarin. Vi vet nämligen hur processen går till då man gör denna industriprodukt.
I dag var en av familjemedlemmarna ute på lunchrestaurang och fick till sin förtjusning nybakt bröd. Men då han skulle bre smör på brödet stelnade han till. Det var inget smör och inte heller bregott. Det såg han lätt, smörexpert som han blivit.
Genast tillkallades husfrun och följande dialog fördes:

smörambassadören: Varför har ni inte smör till det hembakta brödet?
Husfrun: Det kan inte stå framme för det smälter.

smörambassadören: Gör inte margarinet det då?
Husfrun: Nej, det håller konsistensen...

smörambassadören drar då djupt efter andan men innan ett ord hinner rulla ur hans mun förekommer Husfrun: Du behöver inte berätta för mig hur man gör margarin, jag vet allt om det och använder själv enbart smör och olivolja hemma.

En stund senare smyger en anställd fram en liten förpackning bregott till herr smörambassadör.

BLÄ!



Vatten, rapsolja, vegetabiliskt fett, kärnmjölk, modifierad stärkelse, smörolja, mjölksyrakultur, koksalt 1,2%, emulgeringsmedel E471 av veg fett, surhetsreglerande medel (mjölksyra, natriumcitrat, citronsyra), konserveringsmedel E202, arom, vitamin A och D.




Andra bloggar om: smör, margarin, mat, tillsatser