Vidgade vyer.

Nästa tur vi tog gick åt andra hållet utmed Nugursvegen. Med som sällskap fick vi bondens goa tik, Erri. Hon tycker om att gå på tur och sitter otåligt och väntar då jag tar bilder.
Själv börjar jag sakna mina egna goa hundar därhemma. Och ungarna. Det är så skönt med luftombyte, och ändå kan jag inte släppa familjen därhemma helt. Men det är nog som det ska vara :-)

Inte kom vi så långt förrän jag var tvungen att stanna och ta ett foto på denna jätteklöver... Min värdinna påpekade att det ju är en tistel. Visste jag väl. Men ibland döper jag om saker som det passar mig ;-)

En bit längre ner utmed vägen gick vi ner utmed ett av grannarnas åker och hamnade vid Nuguren. jag brukar ju fota min favoritsjö uppe från Digernes. Men det finns ju fler vinklar att se...

Som den här, där det susade skönt mellan björkens slantar. Så skönt med lite vind till skillnad från den tryckande värme som vi haft i Nynäshamn den sista tiden. Här kan man ha jeans utan att lida av det. Men jacka behöver man inte.

Man hinner prata mycket när man promenerar och livet och sånt. Och så stanna och fota både en och två och 25 gånger. Men alla bilderna får ni inte se, då skulle inlägget bli måna meter långt. Synne som jag gästar, lägger ut bilder ofta från sina trakter på sin blogg Blåbär och annat snadder. Men dessa bilder tror jag inte så många tröttnar på. Mina ögon blir då aldrig mätta.

Man kan ta uppifrån och nerifrån, stående, knäande och liggande. Alltid ser man något nytt. Sen kan man stanna och prata lite med grannarna som bor utmed vägen. Och hunden suckar och lägger sig rätt snart ner. Sååå tråkigt att gå ut med "tanter" som stannar hela tiden.

Å sen fann vi bär. Hela dikeskanterna utmed ena sidan av vägen var full av naturens godis. Vi plockade en näve, gick en bit och stannade igen. Fotade och smaskade. Och jycken suckade. Lite lön för väntan fick hon dock. Hon tycker nämligen om bär hon också och fick smaka lite.
Det är så härligt när man hittar smultron i dessa mängder.