<< ~ INSPIRATION ~>>

Inspiration är skuld till att jag inte hunnit blogga på rekordlänge.
Jag har slickat färdigt mina sår efter att ha blivit ratad av fyra förlag dit jag skickat mitt första manus.
(Jodå, jag vet att det finns fler att sända det till och att det inte är så lätta att bli publicerad. Jag har ändå lagt den "boken" åt sidan så att den får mogna innan jag börjar gå igenom den igen. Kanske skickar jag in den på nytt ~ den som lever får se)
Nu är det en nytt manus som lockar min skrivklåda, och som håller mig borta från bloggen.
Det gäller att ösa på så länge lusten är där.

Självklart har jag gjort andra saker än skrivit oxå på sistone. Bland annat har jag varit på REA och köpt en julstad.
Min syster tyckte att den skulle fram direkt, så nu har vi tjuvstartat lite med julpyntet oxå.
Visst är den söt?

Häromdagen påpekade tonårsdottern att vi hade slut på bröd.
Klockan 6 på morgonen...
Vad gör man?
Tja, jag bakade dinkelscones.
De blev supergoda ~ vill ni oxå ha kan jag rekommendera er att prova receptet på baksidan av dinkelmjölpåsen.

I går kväll när tonårsdottern och jag var på väg hem från ett besök i stan, stannade vi till vid hennes pappa, för att hon skulle hämta lite saker som hon behövde.
Jag stannade utanför och fotograferade.

Jag hade nästan glömt hur roligt det är att leka med kameran då det är beckmörkt ute...
Tycker resultatet blev rätt kul.

Innan jag satte mig ner vid datorn i dag för att ta vara på min skrivlust, tog jag min lilla jycke på en långpromenad i höstsolen. Här har vi fotat världens bästa pulkabacke. I förmiddags då jag stod där funderade jag på om det skulle bli någon snö i år.
Hör och häpna ~ det snöar nu och backen har ett tunt lager redan.

I förmiddags var det runt nollstrecket ute, soligt och klart. Jag bestämde mig för att ta en väg som jag haft planer på att utforska länge.

Sist jag gick den vägen fick jag vända eftersom det var så ruskigt kladdigt. Idag gick det bättre då marken var frusen på de flesta ställena.

Jag hittade ett riktigt smultronställe där jag var tvungen att bara stanna och njuta av hur vackert det var.

Tänk er att sitta här en varm sommardag!

Ute i viken simmade mängder av änder och gottade sig i den vackra höstdagen.

Vackert ~eller hur?

Jag gick där och fantiserade om att jag skulle ta med mig picnic nästa gång.
Det blir nog snart igen om det blir en lika fin dag till innan vintern slår till på allvar.
Fast... om jag klär mig ordentligt och tar med kaffetermosen så kan jag ju få vackra vinterbilder här.

Annars skulle man ju lätt kunna spendera en hel sommardag här i gläntan.
Om jag hade en stor mängd pengar skulle jag kunna tänka mig att bygga ett hus just precis här.

Färgerna var så underbara och det här stora trädet som visade upp hela sitt rotsystem var mäktigt.

Naturen är så full av konstverk att jag aldrig kan sluta bli hänförd.

Se själva

Snyggt va!?

På vägen tillbaka valde jag en annan väg som jag heller inte gått. Vi gick i utkanten av skogen istället för genom den. Jag hade ingen aning om vart vi skulle komma fram, men det fanns en smal upptrampad stig som vi följde.

Till slut tog vägen slut vid en grind som var låst. Jag kunde skönja kyrkogården med minneslunden där bakom, så kartan i huvudet fick ett tillskott.
Jycken och jag fick gå utmed staketet tills vi kom fram till bostadsområdet igen.
Det blev en härlig tur!
Här är sista bilden på ett vackert mosstäckt träd som fallit någon gång för länge sen.
Och med det dog batterierna i kameran och inlägget är slut.

*** Lev väl ***

Andra bloggar om: foto, natur, inspiration