Vaknade i morse med en liten flicka vid fotändan som vanligt. Vet inte hur många nätter hon drömt mardrömmar nu. Hon kommer springande i trappen framåt småtimmarna och slänger sig in i vårt sovrum, pangar igen dörren och hoppar ner mellan föräldratårna. Och det första hon säger på morgonen är:
Jag älskar dig mamma
Efter att denna underbara varelse och jag småpratat en stund gick vi upp för att sätta igång med de vanliga morgonbestyren. Maken kom efter oss och var inte pigg...
Halsen var tjock och ond och han kunde inte prata. Han tog en ipren och vi satt oss isoffan och försökte förmedla oss med varandra. Jag måste säga att jag blev orolig omående. Först har han en kranskärlsröntgen som är uppskjuten pga influensa, sen går han och vår slemsäcksinflammation i armbågen, och nu denna hals. Det tog dessutom inte lång stund innan han fick rusa på toaletten för att få tabletten i retur. Då tänkte jag ringa ambulans....
Jag sansade mig dock och ringde närakuten i Haninge och fick en tid i stället. Där konstaterade man att det var ett kraftigt virus med svullna halsmandlar. De var tydligen bland det värsta som läkaren i fråga skådat. Färden gick vidare in till jourapoteket på krukmakargatan. Där fanns inga parkeringar men eftersom vi är påväg att bli stadsbor övade jag mig på att dubbelparkera. Det är visst så man gör i stan har jag upptäckt. Maken fick gå in med en skriven lapp och dottern och jag satt kvar och väntade.
Sedan bunkrade vi glass och youghurt eftersom det är vad svullna halsar kan få ner.
Jag hann vara hemma en timme ungefär och käka lite blandade lunchrester innan det bar av till centralen. Där mötte jag upp exsambon och våra två fina döttrar. Den ena tog jag med mig och den andra pussade jag och kramade jag på så det ska räcka tills hon kommer nästa gång. Sen samlade vi upp äldsta sonen och näst yngsta dottern som kom med tåget från sitt Norgepåsklov.
När vi kom hem var jag trött. Äldsta dottern fick ett anfall av tonårshormoner och tjurade i hop över att påskäggen inte var färdiga. Då gick jag och ringde syrran och sen läste jag lite i en ny bok jag införskaffade i samband med glassköpet. Då ringer telefonen. Vips så låtsades jag sova, vilket resulterade i att jag somnade på riktigt. Sååå skönt. Maken påstår att jag snarkat oxå. Fast nu är det han som snarkar.
För övrigt har han fått tillbaka rösten så smått :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar