måndag 31 augusti 2009

*Det där med hjärnan, fettet och sockret.*

Ytterligare en professor har tagit avstånd från fettskräcken. Det naturliga fettet är inte farligt. Förutsättningen för att bygga övervikt är istället sockret. Även kolhydrater fungerar som socker i kroppen och höjer blodsockret, samt banar väg för fettinlagringen.
Men behöver då inte hjärnan socker/kolhydrater? Det är rätt populärt att tro det. Hjärnan själv vill gärna tro det, då sockret ger en kick. I själva verket är det så att hjärnan mår mycket bättre av fett. Sockret gör hjärnan till en "junkie".

Satsa på fett och proteiner och håll kolhydratnivån låg om du vill må bra, hålla vikten och förbli frisk. Ska du äta något med socker i, skulle jag välja bär. Det är ju årstid för det. Bären är naturligt gott och mest lagom blir väl godiset då man plockar lite sådär i förbifarten då man är ute på en långpromenad. Det är i alla fall vad jag tror.

intressant
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

* Ikea goes green *

Fick just höstnumret av Ikea family och gissa vad - det är grönt som gäller i detta nummer.
Föga förvånande med tanke på trenden som drar genom samhället i dag, men inte desto mindre glädjande.

Aldrig tidigare har jag läst en Ikea tidning med större behållning. Väl värt att läsa till en kopp gott té när sommaren sakta flyr sin kos.
Passar på att slänga med ett par gröna tips för er som är likasinnade med mig och gärna återvinner och dessutom bor i Nynäshamn. Hela folkets hus nedervåning är fylld av begagnade kläder och har t. o. m fått en sportavdelning kolla in Pernillas dam & barn secondhand. Bor ni i Nynäshamn och har barn, känner ni förstås redan till Åsas leksaksförmedling.

Ha en trevlig höst - nu ska barnen i min familj få mat.

Andra bloggar om: , , , , , ,

torsdag 27 augusti 2009

När nöjde du dig sist med 12- 13 chips till fredagsmyset?


Sveriges Konsumenter har KO-anmält, OLW, Coca-Cola och Big Bear.

Varför?
OLW påstår exempelvis att en portion chips innehåller 9gr fett. Då räknar de med att alla förstått att en portion består av ca 12-13 chips, dvs 30gr. Det betyder att om du köper hem en stor mysig 300grammare på fredagen räknar de med att du ska dela den med nio goda vänner, alternativt plocka ur rätt antal chips och lägga undan påsen till nästa vecka. Sitter du ensam och ugglar varje fredag, räcker den stora påsen tio fredagar.

Coca-Cola då? Tja, bland annat tycker de att en halv liter cola består av två portioner. Kom ihåg det när du slurkar i dig hela själv. Du har just druckit dubbelt så mycket som du "skulle".

Fast... ungefär sådana var portionerna då jag växte upp på 70-talet - faktiskt. Those were the days.

intressant
Andra bloggar om: , , , , , ,

Den där "svin" influensan...

...Verkar inte vara farligare än en "vanlig" influensa. Enda skillnaden är att den kallas för pandemi, dvs har utbredd spridning.
Jag läste just en bra artikel i svd av Inger Atterstam angående hur vi hanterar denna "läskiga sjuka". Alla ska ha rätt till vaccin i Sverige.
Ni läste rätt - ALLA.
Jag med och fler med mig, som faktiskt inte vill ha det. De flesta länder väljer att behandla "svininfluensan" som vilken annan årlig influensa som vanligt och vaccinera samma grupper som man brukar prioritera.
Men inte i Norge, Storbritannien och Sverige. Rättvist ska det vara. Det är så att vi kan bli avundsjuka på varandra, vi medborgare, om vi inte räddas allihopa. Från att få influensa.

Man räknar med att vi är så uppskrämda av alla larm kring denna influensas farlighet. Och vem har fått dessa larm att nå oss? Är det WHO, är det något läkemedelsföretag, eller är det pressen som ville se höja lösnummerförsäljningen?
Eller är det kanske t. o. m så att det kan motiveras som ett ekonomiskt försvarbart beslut, då det skulle kosta samhället alltför mycket, om alltför många medborgare blir sjuka samtidigt. Kanske är det en oro för vad som skulle kunna hända om vårt samhälle stannade upp och fick gå på sparlåga under en tid?

Och går det att få svar på den frågan?

intressant
Andra bloggar om: , , , , , , ,

tisdag 25 augusti 2009

Vilken märkning är "bäst?"

Jag har försökt greppat det här med de olika livsmedelsmärkningarna, och vad de innebär angående tillsatserna, och snurrat in mig på en massa detaljer var gång jag försökt. I dag har Mats-Eric Nilsson, alias "den hemlige kocken" gjort en enkel och bra sammanfattning i en artikel i SvD.

Sammanfattningsvis tolkar jag det som att KRAV-märkningen är bäst, även om det tillåts en del tillsatser, dock inga av de värsta. Nyckelhålsmärkningen är inte alls bra, den som så länge varit riktmärket för bra matval för så många konsumenter.
Vad man helt bortsett från är att, då man manipulerar råvarorna för att få dem fettsnåla och "nyttiga" (?) förlorar de i smak och konsistens. Det betyder att man måste tillsätta olika smakämnen, färgämnen samt stabiliseringsmedel för att få dem att bli aptitliga.

intressant
Andra bloggar om: , , , , , ,

måndag 24 augusti 2009

Miljöpartiet på framgång!

Helt fantastiskt! Det är grönt på gång - grönt är skönt. Vad som däremot oroar är att SD möjligen kommer över 4% spärren. Huva. Tack och lov har S och M tagit avstånd från något som helst samröre med dem.

Ett år kvar till valet, kanske något tidigt att börja med valrörelsen? Å andra sidan är det mycket som ska gås igenom och föras fram till allmänheten. Det är inte lätt att välja. Inget parti passar förmodligen helt och fullt i varje enskild fråga som en individ har åsikter om. Det gäller helt enkelt att välja det som ligger närmast som helhet.
Vad kan vara viktigare för vår framtid än en att värna om de resurser som finns?

Hur kan det vara försvarbart att inte tänka på vår miljö och vårt klimat, att vårda planeten så att den finns kvar för kommande generationer?

Kanske uppfattas detta som klyschor, men i så fall är det sanna sådana.
Det kan komma något riktigt gott ur ett rödgrönt samarbete.

Ekonomi handlar inte bara om kortsiktiga vinster och framförallt handlar det inte alltid om pengar...

intressant
Andra bloggar om: , , , , ,

lördag 22 augusti 2009

så härlig sensommaren kan vara

Jag vill bara visa hur vackert allting är så här på sensommaren. Det finns inte rätt ord att beskriva det. Jag tror bilderna får tala.






Andra bloggar om: , , , , , , , ,

onsdag 19 augusti 2009

Har GI blivit LCHF?



Jag fick ett telefonsamtal från en förvirrad syster yster.
Hennes arbetskamrat hade läst högt ur Expressens bilaga med Gi-recept samt Gi-skola alá Ola Lauritzon. Det gjorde hon eftersom hon tyckte att recepten verkade så bra. Sedan sa hon till min syster.
"Vad synd att du inte kan äta detta för det är ju GI och inte LCHF"

Min syster gick igenom alla recepten och ju mer hon läste desto mer förvånad blev hon. Så gott som alla 28 recepten var LCHF - recept om man bortser från fyra där det ingick quinoa, minimalt med soyamjöl, gröna linser och ett par frukter, päron och granatäpple. Vilket kan vara okej någon gång även för en LCHF:are.

Min syster och så även jag tycker att det är väldigt positivt att Expressen bjuder på dessa trevliga, goda och hälsosamma recept. Men varför kalla dem för GI, då de ju är övervägande LCHF? Det hjälper inte att man strösslar med små rutor. där det står att man ska välja kall kokt potatis, fullkornspasta eller fullkornsris till maten, då det faktiskt inte ingår vare sig i recepten eller bilderna. Man kan även läsa i GI-skolan att man ska äta mycket frukt. Det är säkert därför man lagt till både päron och granatäpple en gång på 14 dagar!?!
Som pricken över i bjuder man även på superläckra GI-mellanmål. Bortsett från en tunn skiva av något som liknar bröd är även mellanmålen så mycket LCHF som det bara är möjligt.
Det allra bästa med denna "GI-skola" är dock att man numera ska undvika konstgjorda fetter (såsom margarin, Becell och övriga matfetter av industriell härkomst) och i stället använda både smör och grädde, vilket man inte alltid förespråkat.

Och så blev GI till slut så gott som LCHF - slutet gott, allting gott!

intressant
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

tisdag 18 augusti 2009

Om arga lappar, kiss, spott och matrester.

Min matte säger att jag är en riktig gottepåse. Hon säger också att när jag sover - då är jag sööt.
Jag har blivit så duktig så och gör oftast både nr1 och nr2 utomhus. Det är ett himla springande in och ut, in och ut, in och ut. Matte får bära mig ner i trappan för jag är så klumpig i min lilla valpkropp än så länge. Ibland tar vi hissen. Den är hyfsat obehaglig. Det killar så i magen. Men matte säger att det är bra att öva på att göra mindre behagliga saker också. Annars är man bara en liten lort.
I går då vi tog en tur i vår hiss hade någon satt upp en lapp på väggen. Matte, jag och "syrran" kliade oss lite här och var och funderade över budskapet...
Kika här nedan så ser ni vad det är för lapp vi har i hissen nu. I går stod det inte under det svarta som någon klottrat dit. Nog för att jag kissar i sovrummet ibland, när jag glömmer mig, men aldrig har jag gjort det i hissen. Kanske någon annan gjort det - tänker ni. Inte har vi då sett det. Inte har vi sett något spott heller. Matte brukar köra upp matkassar i hissen nästan var dag, så nog borde hon sett spott och kiss någon gång om det vore ett problem?

Så lilla Evye vi undrar vad du råkat ut för som fått dig att skriva denna arga lapp. Tydligen är det fler som undrar. Tillexempel han/hon som strukit över inte och gjort budskapet till en uppmaning i stället. Det är nämligen så med arga lappar, de provocerar ofta mer än vad de gör nytta. Det säger i alla fall min matte.

OM man skulle skriva en arg lapp i vår port och porten bredvid skulle den handla om att det är snuskigt och dumt att kasta ut matrester, såsom revbensspjäll, kycklingskrov, gammal sallad, bröd, äpplen, burkar och gamla trosor. Så säger matte.

Själv tycker jag det är heeeelt okej. Det är gott att se vad som hamnat där för dagen.
Fast matte säger att jag inte får gå dit alls. Jag kan få ont i magen.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

söndag 16 augusti 2009

Fetmaoperationer en bra lösning - eller en onödig?

Det där med kosten är en het potatis.
Vad ska vi äta av allt det som vi har att välja på? Egentligen är det ju ett lyxproblem. Vissa människor på vår planet har bristen på något att äta som sitt stora problem. Där handlar det inte om vad utan om just om man får något alls i magen. För att inte tala om vatten.

Men låt oss inte halka in på det spåret. Varför jag drog åt det hållet överhuvudtaget var för att försöka förklara framförallt för mig själv, varför fetma och övervikt är så skamligt för den som drabbats av det. För visst är det så att vi är många som tycker att det är självförvållat? Att det beror på en brist i karaktären och att "man får skylla sig själv"? Det är väl bara att äta mindre, eller inget alls *haha*. (rått skratt från de lyckligt lottade normalviktiga)

Självföraktet finner inga gränser för många av oss som kämpar, eller försöker ignorera/acceptera att vi är mer yppiga än vi önskar. Trots att många av oss vet att vi ätit rätt och ändå inte gått ner i vikt, eller rört mycket på oss utan något resultat på vågen, la, kanske t o. m skaffat oss ätstörningar genom oändliga jojobantningar och trots att vi är så många, fortsätter vi ändå att tro att hela skulden är vår.


I dag säger en artikel i Sydsvenskan, följande:
Fetmaoperationerna i Sverige borde bli fyra gånger fler. Det menar en expertgruppsrapport som gjorts på uppdrag av bland annat Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting, SKL. Men rapporten publicerades aldrig.
– Att följa våra rekommendationer skulle bli för dyrt för landstingen, säger Ingmar Näslund, ordförande för expertgruppsrapporten.

(läs resten här)

Själv finner jag stor frustration att frågorna rör sig i dessa banor överhuvudtaget. Fetman är ett stort problem. Men det finns en enklare lösning att prova innan man börjar skära i folk. Man kan ändra livsmedelsverkets kostrekommendationer, alternativt avveckla livsmedelsverket totalt och börja använda sunt förnuft då det gäller kosten. Naturlig mat är grunden för hälsa. Industritillverkat mat är roten till ohälsa.

För de feta människor som skuldbelagts pga sitt metabola syndrom, orsakat av att deras kroppar inte orkat med den onaturliga kosten, finns lchf-kosten som ett gott alternativ.
Oändligt många överviktiga och sjuka personer har fått hjälp genom lchf-kosten alldeles på egen hand då allt fallit på plats och fettet formligen runnit av deras kroppar - utan svältkost och utan problem. Sedan finns det en del av oss som har så starkt sockerberoende att vi har svårt att klara även denna kost då de enklaste snedsteg gör att det blir svårt att hålla även denna diet.

Där vore det bra att lägga resurserna på ett annat tänk och stötta dessa personer, jag är en av dem, med hjälp av rätt dietråd och en viktenhet inriktad på att stötta patienterna i att äta lchf-kost. Jag tror att det skulle kunna ge otroligt bra resultat. Fetmaoperationer är inte riskfria...

intressant
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Årets kräftfest!

I går gick årets kräftfest av stapeln. Syster hade en sådan där fest där vuxna människor sitter och sölar i sig och dricker nubbe, sjunger fåniga visor, och får ont i huvudet dagen efter. Själv hade jag den mer barnvänliga varianten där man dricker hemgjord röda vinbärssaft till vitlöksbröden.

Faktiskt hade vi en go ost också och en bunke med räkor, några hårdkokta ägg, och majonäs att doppa härligheten i.
Kusinen som var hedersgäst såg så här glad ut då festen började.
Förra året hade jag en liknande kräftfest där barnen fick lära sig att skala kräftorna också. Ren självbevarelsedrift alltså då man har fler ungar än vad det är roligt att skala åt. Dessutom är ju skalandet och slafsandet en del av ritualen med att äta sumpdjuren.
I år tog vi vår kräftskola från början då allt fallit i glömska sedan förra året. Alltså häng med:
Välj en kräfta som ni tycker ser bra ut.
Vrid först klorna av den.
Vänd kräftan med buken upp, ta ett djupt andetag och sug i er! Ja just det, under magen. Slurp, slurp.
När ni är färdiga med slurpandet och fått njuta av den, förhoppningsvis goda, kräftsmaken, vrider ni huvudet av kräftan. Ta tag i huvudet med ett fast grepp och vrid där visiret delar sig och övergår i stjärt.
Skala av stjärtdelen så det goa kommer fram. Vissa entusiaster öppnar även visiret och grötar runt där under. Det gör inte jag...
Nu finns det fler varianter med vad man kan göra med den skalade, läckra, kräftskjärten. Man kan äta den som den är. mmmm. Man kan doppa den i majonäs. mmmm.
Man kan äta den med vitlöksbröd eller ägg. mmm. etc.
Mina fiffiga barn kom med ytterligare en variant att få ur spadet ur kräftan, där det inte ingick att suga på buken, vilket de tyckte var hyfsat "äckligt"

Man kan helt enkelt bryta av en av klorna och suga i sig den vägen. Funkade bra på vissa av kräftorna och mindre bra på vissa andra.

Lycka till!

Andra bloggar om: , , , , , ,

lördag 15 augusti 2009

Det är hårt att vara hund - och matte

I går var jag jätteduktig - och mattarna också. Bara en gång bajsade jag inne. Det var så konstigt. Matte hade just varit ute med mig och det blev ingenting, varken ett eller två. Men när vi kom hem kände jag att "nu var det dags". Jag skyndade mig in i mattes sovrum och gjorde både ett och två bakom hennes säng.
Sen fick matte plocka upp det. Så kan det gå.

Sedan var matte ute med mig halv ett och halv tre i natt, så jag klarade mig jättebra. Efter att matte varit ute med mig klockan 6 blev det så där konstigt igen. Tänk att jag var inte alls i behov när vi var ute. Men sen, alltså, lillmatte har ju en sådan härlig grön matta. Den är nästan som en gräsmatta. Där kan man faktiskt göra nummer 2. Fast lillmatte blev jättearg. Hon gillade visst sin matta bäst utan hundhög. Hon tyckte att den luktade illa.
Vet ni vad hon sa, mer!?

Mamma, jag tycker att Billy är så jobbig nu. Om vi lämnar tillbaka honom, kan vi göra något annat för pengarna.


Jag blev alldeles rädd en stund. Men så hörde jag matte säga att det skulle de inte alls göra. Den här familjen lämnade inte bort sina medlemmar bara för att de är lite jobbiga, alltså. I så fall skulle lillmatte också ligga risigt till emellanåt. Pust!
Så skönt, alltså. Här gillar folk en fast man bajsar på mattan. Tror att matte och jag ska sova en stund nu. Man blir trött av att springa ut och kissa om natten.

Andra bloggar om: , , , , , ,

fredag 14 augusti 2009

* Den moderna tekniken *

Min yngsta dotter var med sin pappa på jobbet idag. Då hon kom hem hade hon mycket att berätta...
Mamma vet du va?
Nä?
I dag på pappas jobb, då förminskade han mig.
Jaså, hur då menar du?
Jo, de har ju en ny kopiator. Den kan förminska barn. Man bara kryper in i en låda.
Nähä!
Jooo. Och sen när man vill bli stor, då är det lite läskigt. Man får krypa in flera gånger och så blir man liite större för varje gång.
....
Du tror väl inte att jag ljuger, mamma?!
Titta själv, den är jättebra och den kostade typ en miljon kronor.
Andra bloggar om: , , , ,

På utflykt med familjen

Men... vad nu då? Vad är nu detta, har hon redan tröttnat på att skriva om mig? Får jag inte berätta mer nu, alltså? Mmmm. Så kan vi ju inte ha det. Jag kan allt berätta om det där körsbäret. Det hängde alltså i ett träd en bit hemifrån och mina människor stannade och plockade en hel näve av de där svarta, runda små sakerna som dinglade omkring bland grenarna.

Själv passade jag på att vila. Så här långt hade jag inte gått någon av de andra dagarna som jag bott i min nya familj. Sen när de smaskat i sig så att de var nöjda, ville de gå vidare. Men jag ooooorkade inte. Då fick jag sitta i en stol med hjul som minsta flickan suttit i fram tills nu. Så praktiskt att hon fick kraft att gå lagom tills dess att jag tappade mina.
Vi skulle fiska. Det hade barnen tjatat om hela förmiddagen. Nu var vi alltså på väg. Inte vet jag vad fiska är, men tydligen är det något bra, för alla var väldigt uppspelta och matte hade packat.
Alltså så här såg det ut när vi stannade. Hav och blåst, lite stenar och en gräsmatta där matte rullade ut en filt där hon tyckte att hon och vi hundar skulle sitta. Mmmm...
Och barnen de skulle tydligen trassla med långa pinnar som de stoppade i havet.
Sen hände det ingenting.
Jag låg och spanade och undrade varför de gjorde så. Men inte fick jag något svar alls.
Min allra mest engagerade minimatte hade också lagt sig på filten och hennes skor såg då för smarriga ut.
Men, nej, man fick inte äta dem utomhus heller tydligen. Matte hade släpat ut mitt ben i stället. Jag undrar - får man aldrig äta skor? Jag har provat både sandaler och stövlar i hallen. Men hela tiden ger de mig ett ben istället. NÄR får man egentligen äta det man vill själv?
Jag frågade "syrran" men hon fattade inte vad jag pratade om. Hon hade visst nästan aldrig försökt smak på skorna, typ. Inte på minst ett år eller så i alla fall. Ibland brukar hon släpa runt dem när hon blir extra glad då någon som vi känner kommer på besök. Men hon äter dem ALDRIG. Och förresten hade hon inte tid med mig, för hon skulle också spana lite...
...på en av småmattarna som visst höll på att blåsa bort. Och fisken hade visst också blåst bort sa de där små familjemedlemmarna. Degen bara föll av kroken och nu hade de tröttnat och ville gå hem. Så matte packade ihop och vi gick tillbaka samma väg som vi kommit.
På vägen tillbaka gick vi förbi badplatsen Nicksta. Den var nästan öde - men mina lillmattar ville bada. De slet av sig kläderna och hoppade i. Eftersom det var så ödsligt på stranden släppte matte loss oss. Då hoppade jag också i och "syrran" sprang efter.
När vi doppat oss spran "syrran" plötsligt i väg bortåt stranden. Jag fattade inte nå´t. Barnen och matte var ju kvar här ju.
Men sedan gick lillmatte i väg och då sprang jag efter "syrran" för att se vad hon höll på med egentligen. Hon jagade några feta fåglar som gick omkring på stranden med smala halsar och feta kroppar. Matte sa att det var Kanadagäss och att de bajsade som hundar, och att INGEN plockade upp efter dem. Inte konstigt att "syrran" ville jaga bort dem.
Sen badade jag... Jag kan simma jättebra. Ser ni mig mitt i bilden. Ni behöver inte vara oroliga för det är långgrunt och jag kom tillbaka strax. Förresten var barnen lika långt ute som jag och förresten var vattnet jättevarmt och skönt.
Det blev värre när jag kom upp på land. Då frööös jag. Matte rullade in mig i en filt och så fick jag åka rulle hela vägen hem och syrran fick gå bredvid. Hela och hela förresten. Strax innan vi skulle gå in i porten, lyfte matte ner mig och tyckte att jag skulle göra något.
"Se så Billy, kissa lite nu" sa hon. Va? Jag som bara ville in. Kissa kan man väl lika bra göra inne.
Efter att man sovit lite förstås. Jag var sååå trött och somnade in till matte på soffan. Tänk att det kan vara så skönt att sova.
Här äter vi kvällsmat. Det är också en märklig procedur. Först får "syrran" sätta sig vid sin skål och vänta tills matte eller någon lillmatte säger varsågod. Sedan tycker de att JAG ska sitta också och så säger de varsågod. Jag fattar inte nå´t. Visst kan jag sitta, men jag vill ha min mat snabbt, alltså! Katten - hon måste minsann inte vänta alls. Är inte det höjden av orättvisa?!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

bakgrund