Ett blommigt inlägg

Här kommer fortsättning på vår prommis med gårdshunden.

Det är ju så makalöst med blommor i diken och på ängar under sommaren. Sådant som man ofta bara passerar på väg någon annanstans. När kameran är med är det som om världen saktar upp och jag ser allt igen som genom barnögon. 

Det är så obeskrivligt vackert!

Kära Synne fick för sig att hon skulle plocka sig en bukett och förgylla köksbordet med. Det finns ju så det räcker till det med.

Se så fint det är. Kanske minen är något bister på blomsterdamen. Jag försäkrar dock att hon inte är sur på något sätt. Det är märkligt det där hur man ser ut då ansiktet är i vila...

Mina barn har alltmer börjat fråga mig:

"Mamma, är du arg?"

Och jag fattar ju inte nå`t. För det är jag ju inte.

Det är som om ansiktet med åren, bestämt sig för att anta en bister min i vila. Undrar om man kan tejpa upp mungiporna lite för att vända trenden...

Vad tror ni?

Vackert....

... och gratis...

Trots att solen inte sken på vår promenad var det varmt och kvavt. Vi hittade dessa två humlor som dinglade på en blomma. Dästa av nektar och slöa av värmen. Trodde den största av dem dött i sitt arbete. Men den var bara otroligt avslappnad.

Goa vänninan som haft fobi för det stickande insekter, bland annat på grund av en otäck allergi, har ett botat sig själv på ett fiffigt sätt.

Hon klappar lena humlor på ryggen. 

Rätt populärt och fascinerande för grannbarnen.

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, blommor, humla, Digernes, semester