fredag 27 juni 2008

~ mästerfiskaren

Rotade runt nere i källaren för en tid sedan och hittade ett metspö som låg kvar i sitt fodral.
Kan tänka det är en kvarleva från då stora sonen var lite mindre stor...
Näst yngsta barnet fick tag på det lååååånga fiskespöt. ( Det är utfällbart och verkligen hur långt som helst)
Hon ville fiska ~ bums.
Så vad gör man?
Maken har semester följde med lilltjejen till Astrid lindgrens barnsjukhus för en liten operation.
Klart vi som var kvar hemma tog chansen.
Fiske från bryggan nere vid Årstaviken ~ dottern, jycken och jag.
Stora pojken som tjatade om att fiska för bara några år sedan, rynkade på näsan åt oss.
Tror han skrev på msn...
med flickännen ;-)
Alltså jag sitter där i godan ro och ser hur dottern sätter deg på kroken och släpper ner betet bland näckrosorna. Länge sitter hon och matar fisken. Jag är så imponerad över hennes tålamod. Jycken lägger sig suckande under bänken och jag plockar fram en pocketbok.
Vi sitter så i säkert två timmar. Jag läser, dottern fiskar, agnar på med mera deg, småpratar lite. Då... vaknar fiskarna...
Och hon får napp!
Där står jag med en fisk i handen. Alltså...
Nu vill jag inte verka hjälplös eller så, men alltså, när jag var liten som dottern, då hade jag en hink med vatten i där jag släppte i fiskarna. Eller, så var min far, kapten Haddock med och bröt nacken av firren.
Där står alltså min dotter och tittar hoppfullt upp på mig och tror på fullaste allvar att jag har koll på läget... mmmm.
Så jag funderar. Bryta nacken av firren. Men hur? med mina händer, stoppa in dem där bakom hjälarna och bryta till. Nääää. Kanske slå den i bryggan, nocka den. Mmmm. Men tänk om jag tappar i den i vattnet ?
Så jag står där och velar. Tills fisken nästan kippat klart. Då lägger jag den i en liten påse som jag har med utifall jycken skulle behöva... tja... ni fattar?
Inte det?
Skit i det...
Så firren slutar sina dagar i en tom påse och hamnar till slut i stekpannan och i en kattskål, där den blir ratad av de bortskämda katterna, som vill ha fyrkantig, vit fisk.

Sen ville dottern fiska mera och tog med sin far ner till bryggan då han och lillasyster kom hem.
Jag satt där i godan ro och fick höra om allt som hänt lilla dottern under dagen, då hon fått botox i sin blåsa. Hon är rätt tapper, lilla tjejen, ska jag säga.
Nu var hon rätt mör och ville ligga bredvid mig i soffan.

Då kommer en tagen pappa hem.
Med en missnöjd dotter som fått två fiskar, som pappa slagit i bryggan. Så de nästan dog.
Dottern förkunnade bestämt:
"Nästa gång får du följa med mamma. Pappa är så elak mot fisken"
Sen pratade flickorna länge om hur man ska ta livet av mört.
De var rörande eniga om att det gör ondare att bli slagen i bryggan än att bara ligga still i en påse och dö...
Jag rodnar....
Andra bloggar om: , , , , ,

3 kommentarer:

annette sa...

Hallå Cattis! Vilken sommar/solskensberättelse Du beskriver så fint.
Vilka härliga barn Du verkar ha, nu vet Ni vad Ni gör resten av sommaren!
Se till at ha många böcker olästa, för ibland kan det ju tid,och Din tjej ger sig nog inte i första taget.
Ha en skön Helg!
//annette

synne sa...

Härlig fiskehistoria. Blir mycket fiske i sommar nu då.....
Krama tjejerna från mig och J.
Klems Synne:D

huga sa...

Storfiskare var det...hehe nä jag hade inte gjort det bättre själv! tror inte jag kan ta ihjäl nåt djur. goddagens på er.

bakgrund