Släng din margarinbytta...

(Först av allt: Sorry lilla E. Ditt efterfrågade inlägg kommer så småningom. Jag hittar inte min kamerasladd. Tänk, så många sladdar som jag har, och ändå inte en enda som är användbar)

Margarinet finns tydligen kvar, trots försök både från Ica och Coop att bli av med det.


Annika Dahqvist, min fetthjältinna rekommenderar oss alla att vägra margarin. Det är nämligen baserat på en fettmassa som man kan göra allt från smörjfett till båtar till smörimitation, vilken SLV (Svenska livsmedelsverket) kallar hälsosam att bre på mackan.
Om du inte vill att dina barn, din mor eller mormor ska behöva äta smörjan, tala om det för SLV genom att förslagsvis mejla dem på livsmedelsverket@slv.se och tala om vad du tycker.

Signaturen Niklas är bekymrad över att hans son serveras margarin på sin förskola. Detta enligt SLV:s rekommendationer så klart. Förskolan gör bara vad de tror att de måste. Han ifrågasätter starkt SLV:s makt att ge oss kostråd och vill gärna ha kontakt med andra som delar hans missnöje. Ni kan mejla honom på nejmargarin@yahoo.com. Det ska jag göra.

Jag kan också rekommendera er att försöka påverka direkt genom att prata med er förskola, skola eller fritidsavdelning. Det kan hända att det hjälper. Det gjorde det för mig och jag har hört att det även andra lyckats genom att vara mer eller mindre "besvärliga".

Elisabeth Höglund," loved you in let`s dance", blev en besvikelse för mig förra veckan då hon baktalade fetthjältinnan i sin krönika, men gjorde bot och bättring i går. Hon uppmärksammade oss då på att cancerfallen ökat i och med att vi började äta margarin och berättade att även hon faktiskt kastat sin sista margarinbytta.

Det verkar som om fler och fler vägrar margarin. Därför efterfrågar kostdoktorn förslag till vad vi ska kunna använda det kommande berget med ratat fett. Har ni några bra idéer?

Själv ser jag fram mot den dagen då myten om, att kemiskt framställt margarin ska vara nyttigare än naturligt animaliskt fett i form av smör, för evigt är punkterad.

Naturligt animaliskt fett är hälsosamt - margarin är gegga och hälsovådligt.

intressant!
Andra bloggar om: foto, margarin, fett, livsmedelsverket, kostråd, hälsa, smör, protest, Annika Dahlqvist

Det äkta och bestående värdet är något annat än pengar

Tisdagen den 23:e oktober såg jag, enligt min mening, en av de viktigaste filmerna som gjorts.

En film som antingen kan uppfattas som hoppfull eller som skrämmande, beroende på hur mänskligheten kommer att agera framöver.
Jag väljer att se den som hoppfull även om jag inser svårigheterna med att få med sig tillräckligt många i den förändring som vi måste göra världen om, för att undvika att klimathotet blir verklighet.

Filmen heter the age of stupid och jag såg den på Nynäshamns biograf, utsänd via satelit. Många kända personer ville vara med och backa upp budskapet som filmen sänder ut och de intervjuades före filmen och återknöt med kommentarer efter dess slut. Exempelvis deltog Kofi Annan, Mary Robinsson, Ed Milliband, Gillian Andersson samt Heather Graham.
Även i biosalen hade vi en diskussion innan vi gick hem. Filmen är producerad av den brittiska producenten Franny Armstrong och sändes med anledning av det stora miljömötet i Köpenhamn i December som kan vara avgörande för vår framtid.



Så vad är filmens budskap?
Vi överkonsumerar något grymt och använder slut på jordens resurser i rekordfart. Dessutom är stora delar av den energi vi använder till vår överkonsumtion, baserad på fossila bränslen. De rika delarna av världen använder upp den största delen av kakan och de fattigaste får klara sig på småsmulorna. Det paradoxala är att då man finner olja i fattiga länder, leder detta inte till att vanligt folk får det bättre. Profiten hamnar i händerna på några få och övriga får det ännu sämre.

Vi vet redan nu att detta inte är hållbart i längden. I filmen talas det om den den kritiska gränsen då temperaturhöjningen når över 2 grader och det inte längre går att vända utvecklingen.

Då vi stiger in i filmen år 2055, är allt redan över och ensam i ett gigantiskt torn, kallat arkivet, där all vetenskap och konst och litteratur finns samlad, sitter en åldrad man och ger oss tillbakablickar som visar oss hur det kunde bli som det blev.

På stallom.se finns ett par recensioner som även innehåller en trailer.


Vi var inte många i biolokalen vid detta, som jag ser det, historiska ögonblick. Jag tror inte att man visat bio på detta sätt förut, via sattelit och med direktsänd debatt från New York. Filmen visades dessutom i 62 länder, live...
Möjligen är det så att den pyttelilla notis som Nynäsposten bjöd sina läsare på inte nådde ut till tillräckligt många.
För Er, från Nynäshamn, eller någon annanstans bjuder jag på denna länk, där man kan se filmen direkt i datorn. Gör det, tiden kommer inte att vara bortkastad.
För er som vill se filmen på biograf finns chansen kvar än, då den går på Rigoletto 22-25 September.

Nu växer det fram organisationer som arbetar för att sprida denna information. Ett exempel är notstupid.org. där du kan hitta olika ideer kring hur man kan göra skillnad som enskild person.

På ageofstupid.net kan man beställa filmen på 31 olika språk från och med femte oktober. Tanken är att man ska kunna visa den i skolor, föreningar, i kyrkan och kanske på puben. Själv tycker jag att det vore utmärkt att visa denna film i tv. Ju fler människor som ser den och tar till sig budskapet, desto bättre.

Kjell Aleklett, professor i fysik har en annan ingång i klimatfrågan. Han pekar på att stora delar av den mat vi äter framställs med hjälp av olja. Han talar även om Peakoil, dvs då jordens oljeresurser obönhörligen tar slut. Han anser att frågan är mer en fråga om den svält som kommer drabba jordens befolkning, än själva klimatfrågan.
Själv kan jag inte se det på annat sätt än att frågorna hänger i hop. Tar oljan slut innan vi hunnit värma upp planeten tillräckligt, kanske det är vår enda räddning...

Ni kan se ett kort inslag med professor Aleklett här

Helt klart är det så att vi måste lägga om hela vårt sätt att leva. Vi måste lära oss att jobba tillsammans med naturen och vårda den. Att se det verkliga och bestående värdet. Det som finns i naturen och i samvaron med andra människor och levande djur. Ingen människa blir glad av att överkonsumera saker, att överäta eller äga ett överflöd av pengar.

När jordens resurser är slut kan inga pengar i världen köpa dem tillbaka.

intressant
Andra bloggar om: the age of stupid, klimathot, klimat, miljö, natur, resurser, bio, satelit, Kofi Annan, Mary Robinsson, Ed Milliband, Gillian Andersson, Heather Graham, Kjell Aleklett, Fanny Armstrong, Köpenhamn, miljökonferens, överkonsumtion, politik, ekonomi, olja, fossilt bränsle, I-länder, U-länder, fattiga, rika, temperaturhöjning, växthuseffekt, Nynäshamn, notstupid.org, ageofstupid.net, Peakoil, svält, stallom.se, mat

"Bieffekter" av LCHF-kost

Jag är nu inne på 12:e dagen med lchf-kost. Det går alldeles strålande bra! De gånger jag kännt mig sockersugen har varit då jag helt enkelt varit hungrig.
I går gjorde jag två underbart goda, feta sallader.

En tonfisksallad med följande ingredienser:
En burk tonfisk. Lika delar keso, creme fraiche och majonäs, en halv hackad rödlök, salt och peppar. "Gojsa" ihop och ät som det är, eller till en avacado.

Jag gjorde också en coleslaw som innehöll: en halvt finstrimlat vitkålshuvud, en finhackad rödlök, lika delar cremefraice och majonäs, samt osötad senap, vitpeppar och salt efter behag.
Mängden "gucka" beror på hur stort vitkålshuvudet är. Det är fritt fram att prova efter eget tycke och smak. Tänk krämigt. Salladen håller upp till en vecka i kylskåp och blir godare för var dag.

Jag har fått vissa "bieffekter" av kosten på sistone. Dels blev jag yr i huvudet då jag reste mig plötsligt i morse. Jag gissar på goda grunder att mitt blodtryck blivit för lågt och därför hoppade jag över mina blodtryckssänkande tabletter i morse.
Något mindre trevligt är att all tandkräm smakar obehagligt och att munnen inte känns fräsch av den. Dessutom blir jag törstig av den.

Vi har en tendens i vårt hem, att ha MÅNGA olika tandkrämer hemma med slattar i. Jag läste på dessa tuber och fann en gemensam nämnare.
Sorbitol.
Och jag undrar - varför har man sorbitol i all tandkräm? Inte ska den väl smaka sött?
Jag googlade lite på tillsatser och bjuder er på lite länkar att följa, så kan ni bilda er en egen uppfattning angående tillsatserna i tandkräm, om ni är intresserade.

tankräm
sorbitol
triklosan - cancerframkallande tillsats i tandkräm?

Andra bloggar om: recept, lchf, mat, kost, hälsa, fett, blodtryck, tillsatser, sorbitol, tandkräm, triklosan

Lchf- dag 3-8, samt ett lovord till Cocosa extra Virgin kokosnötsolja.

Jag började äta LCHF med frisk mod, den 10:e September och är alltså inne på dag nio. Jag tänkte lämna rapport var dag, men uppenbarligen har jag inte gjort det ;-)
Det finns så mycket roligt som ska göras här i livet att det skulle behövas fler timmar på dygnet för att hinna med.

Nu ska ni få en rapport i alla fall. Sammanfattningsvis har det gått alldeles strålande. Det som jag är extraglad över är att jag faktiskt åt några fantastiskt goda sockrade, varma munkar, vid mitt Gröna Lunds besök, utan att fortsätta äta socker/kolhydrater efter det. Jag klarade att begränsa mig och föll inte tillbaka i sockermonstrets grepp.
I går, dag åtta, var jag jättehungrig bara en stund efter frukost och var sugen på det mesta, inklusive sötsaker, då jag passerade Willys för att köpa det livsnödvändiga kaffet. Jag köpte dock en burk bearnesås istället, med inte alltför många E:n i. Sedan åt jag rejält av den på en hemgjort LCHF köttfärslimpa ur Skaldemans kokbok (tror jag det var - fick det av kära syster). Klockan var inte mer än kring nioblecket, så det kändes märkligt att "fläska" i sig så mycket. Det mest fantastiska var dock att jag höll mig mätt och nöjd till framåt 17 - tiden. Tänk så mycket tid man får över till annat då man inte måste äta hela tiden :-)

Jag tog en kopp té med Cocosa, dvs ekologisk cocosolja, mitt på dagen. Cocosa verkar jättebra. Jag har ätit det under några dagar nu. I början mådde jag illa och fick halsbränna av den. Tydligen är det så att det kan vara inkörsproblem då levern inte är van att hantera den sortens fett, och därför rekommenderas det att man börjar med små doser. Nu börjar magen tåla mer och jag ser hälsovinster redan. Till min förvåning faktiskt. Jag är helt klart piggare. Trots att jag blir väckt en till två gånger varje natt, är jag inte alls så trött som jag brukar vara. Efter att jag druckit någon med cocosa i, känner jag en värme och en ny energi efter. Dessutom har magen blivit alldeles väldigt välfungerande efter att jag börjat med detta.

Är magen glad är kroppen glad

intressant
Andra bloggar om: lchf, kost, hälsa, Cocosa, kokosnötsolja, sockermonstret, kolhydrater, fett, mat

Billy - hundvärldens Emil i Lönneberga.

Hör nu på god vänner så ska jag för er berätta...

Efter en innehållsrik dag återvände jag till bostaden efter att ha varit "på rymmen" i ett par timmar. Jag möttes i hallen av två glada hundar och tog ut unghundstösen eftersom valpisen nyss varit ute, enligt barnen. Kommer tillbaka en liten stund senare och möts av förödelse.

Mitt i rosa glasskärvor, som varit en hallampa, trampar valpisen omkring och mumsar i sig små, små hundgodisar, avsedda för dressyrövningar. Under kampen att riva ner dessa från hallbordet har han lyckats riva ner lite annat smått och gott...

Jag suckar och puttar in tjejhunden i ungarnas rum och bushunden i mitt sovrum. Så fram med papperskorg och dammsugare. Under tiden som jag röjer undan alla skärvor hoppar valpisen som en galning mot dörrhandaget. Han har nämligen kommit underfund med hur man öppnar dörrar. Jag skyndar mig så mycket jag kan och stressen pärlar fram lite här och var.
Jag släpper hund den vilda och dammsuger sedan resten av lägenheten, när jag ändå är på gång. Hinner lagom lova åttaåringen att jag ska "natta henne" så fort jag sorterat tvätten, då följande händer.
Nioåringen: Mamma! Billy sitter fast.
Jag skönjer lätt panik i rösten och ilar till undsättning. Vad får jag se? Jo en 14 veckors herdehund med dubbla halsband. Först sitter det svarta ordinarie i läder, där det brukar, sen som extra grädde på moset, pricken över i eller som en tårta på tårta... sitter det cirkelformade tuggbenet.
Jag: Hur i sjutton gubbar gick detta till?
Barnet: Jag gjorde bara så här...
Hon visar hur hon hållt fram tuggbenet framför nosen på jycken och förklarar hur han själv pressat in huvudet och trätt på sig benet alldeles själv... (fan trot)

Nåväl, optimistisk som jag är av naturen tänker jag att gick den på så går den väl av. Men nix. Hunden sprattlar och är inte sammarbetsvillig. Då tuggbensringen kommer uppåt en bit låter det som om jycken ska kräkas. Jag får en ryslig känsla av att jag ska pressa sönder strupen på honom och avbryter försöket. Benet måste av på annat sätt.
Jag inventerar garderoben efter bra verktyg. Där finns skruvmejslar och mattknivar, hammare och en dålig sekatör. Jag provar sekatören. "
Hahaha, hånar den, trodde du ja. Jag är för klen - pilutta dig."
Jag provar saxen, som ler i mjugg och är för fisförnäm för att ens göra en rispa i cirkeln. Jag känner att det enda som möjligen kan fungerar är en såg.
Har jag någon såg då? Jag gräver och gräver. Och jomenvisst. Till sist hittar jag en såg. Eller det är väl tveksamt om man kan kalla det för en såg egentligen. Den är ca 15 cm och med så små taggar på bladet att det är rent ynkligt. Jag undrar vad man har en sådan såg till. Trots att jag arbetar en lång stund med att såga frenetiskt, samtidigt som valpen försöker äta upp mig med sina vassa små stjärntänder, blir det inte direkt någon djup skåra. Jag inser att ska jag såga mig igenom benet med detta verktyg kommer jag att vara färdig någon gång i morgon bitti. Då kommer jag också ha blåsor i händerna och en axel som inte går att använda på 14 dagar. För att inte tala om vilken panik hunden kommer att befinna sig i.
Nej, jag måste alltså finna en annan såg.

Och dra på trissor. Jag hittar en betydligt större såg, hängande i mitt städskåp. Tänk, inte visste jag att jag hade en sådan. Nu går det som en dans (eller skulle göra det om valpen förstod att vara still) Jag vill ju helst bara såga av det som ska bort och skona mitt husdjurs päls, rygg, nacke, huvud och öron. Lättare sagt än gjort med en otålig liten herdehundspojk. Till sist kan jag i allafall knipsa av den sista biten med sekatören och tror med ett jubel att jag är i mål.
Det blir en kortvarig glädje. Tuggringen går inte alls att töja på utan är lika trång som förut. Jag måste såga av en bit till så att jag kan ta av den i två delar. Det är bara att ge sig på arbetet en gång till. Hundflickan kommer fram och sätter sig och tittar under arbetets gång. Valpen sprattlar och gnäller, biter och vill komma loss.
Då kommer åttaåringen ut från sitt rum:
" Mamma, jag är så trött, nu måste du verkligen natta mig."
Med tillkämpat lugn och mellan sammanbitna tänder förklarar jag för flickan att hon faktiskt får gå och lägga sig bums och att hon absolut inte behöver vänta på mig.
" Nej mamma, du måste natta mig. Jag skriver en saga så länge som du kan läsa för mig."
Till slut lyckas jag få av benet för andra gången och med ett "snäpp" ramlar det i två bitar. Vovven som nyss satt fast och var nära paniken, slänger sig över bitarna och börjar tugga. Alla vedermödor är som bortblåsta.
Själv måste jag genast gå och duscha. Jag undrar i mitt stilla sinna vad han ska hitta på härnäst och om han kommer att kunna tangera detta.

Andra bloggar om: humor, hundliv, valp, barn, familjeliv, bild, vit herdehund

lchf - dag 2

I morse blev det uppstigning tidigt som vanligt på vardagarna. Hundarna ut och barnen till skolan.
Började dagen runt 6 med samma sak som i går, dvs delikatessbröd med leverpastej, smör och gurka, kaffe m grädde.

framåt 10 var jag hungrig igen. Nu blev det omelett med bacon.
Efter en lång härlig skogspromenad höll jag på att bli skrämd halvt från vettet. Syster hade nästlat sig in via tvättstugan, insläppt av en granne, och vidare upp i porten. Då jag låste upp dörren stod hon innanför och skrämdes. Jeeesus.
Hon kompenserade detta tilltag genom att laga en härlig lchf paj. Blev nog lite tätt mellan omeletten och pajen dock, för sedan blev jag illamående fram till kvällen. Det släppte något efter att jag varit ute och låtit hundarna rasa av sig. Tänk så välgörande frisk luft kan vara.

Familjen har käkat chips och ostbågar. Gud så äckligt!
Själv tog jag en skål gräddfil med kokosflingor. Det var riktigt gott.

Dag två avklarad utan sockersug.

Andra bloggar om: lchf, kost, hälsa, mat, dagbok

Sodexhos "mat"lådor - en liten utvärdering.

Sodexos matlådor har fått en liten utvärdering. Patienterna tycker inte om dem. En grupp politiker som inbjöds att smaka var inte heller överförtjusta. Läs artikeln här.

Själv fick jag "nöjet" att smaka en chili con carne al á Sodexo för ett par veckor sedan. Min dotter var inskriven vid Astrid Lindgren över dagen och blev serverad en uppvärmd portion av den alltid lika trevliga personalen. Vi fick veta att fördelen mot förr var att min dotter kunde få mat när hon var hungrig och inte behövde vänta på matvagnen.

Min dotter är förtjust i mat och brukar aldrig klaga. Det gjorde hon inte denna gång heller. Men, hon åt väldigt lite av någon märklig anledning. Sedan gav hon maten till mig.
Jag tyckte inte om det. Inte smakade det mycket likt rätten det skulle föreställa. Frågan var om det var mycket kött alls i måltiden...

Sodexho och dess masservering av undermålig mat måste väl vara en av de största skandalerna på senare tid. Att sedan Maria Wallhager sitter kvar med stöd av de borgerliga är rent av lika osmakligt, som maten hon sett till att sjuka människor bjuds.

Tack till MP som kritiserat detta.

intressant
tidigare inlägg från undertecknad. läs här:1, och här: 2, eller här. 3
Andra bloggar om: mat, kost, sjukhusmat, sodhexho, mp, maria wallhager, sofresh, hälsa, politik