
Lilla damen och jag åkte till Astrid Lindgrens barnsjukhus för att kolla hennes ögon i dag.
Jag somnade på bussen dit. Vi räknade som vanligt busshållsplatserna. En busshållsplats, snark, snark...två busshållsplatser, snark, snark etc. Jag har nämligen lagt mig till med den fula ovanan att jag somnar VAR som helst när jag är tillräckligt trött. Ögonen rullar upp i huvudet och jag hör själv hur jag snarkar, alltså sover jag inte, det är mer som koma.
Pinsam koma!
Efter en rejäl ögongenomgång av en jättetrevlig läkare, som alltid, åkte vi hem igen. Denna vända sov både dotterna och jag. Nu ligger hon i soffan med sina suddiga ögon som hon fått ögondroppar i pga undersökningen. Själv har jag krypit ner i sängen och tänker SOVA, så jag orkar rulla köttbullar sen och slå in resten av julklapparna. Har hört man kan bli trött när det är mörkt ute, men någon måtta får det väl vara ändå!
6 kommentarer:
Den platse känner jag igen allt för väl:) Ha en bra dag.
Det på fotot var det, ALB-sjukhus:)
Svar: Risken är stor, vi bodde där praktiskt taget där ett halvår. Nu är det bara massa återbesök, ögon har vi också varit på, måste nog vara minsta avdelningen på det sjukhuset, ett rum bara. Ha det gott och världen är mindre än man tror:)
mia:
Jo besöken till AlB-sjukhus har varit otaliga. Fast ögon har vi inte besökt tidigare. Gullig avdelning :)
Hoppas ni kom fram ordentligt. Inte skönt att somna så på bussen.
synne: å tack! jodå vi kom fram. jag väckte mig själv med jämna mellanrum med mina snarkningar *s
Skicka en kommentar