En lärare i Norge hade problem att få sina elever att vara tysta och bad rektorn om hjälp. Rektorn kom fram till att det var en bra idé att tejpa munnarna på eleverna, och skred till verket på eget bevåg.
Nu kan jag förstå att det ibland kan vara svårt att få tyst i klassrummen med de stora klasser med barn som har olika förutsättningar. Att en rektor väljer att ta till metoden att tejpa munnen på eleverna måste ju vara den ultimata maktlösheten som kommer till uttryck. Tror att rektorn tog sig vatten över huvudet... Av artikeln framgår att det var en problemklass som blev tejpad, vilket gör saken ännu värre. Min erfarenhet av barn är att de gör som de vuxna förebilderna gör - inte som de säger att barnen ska göra. Om man då har att göra med "problembarn" som möjligen kan ha svårt att avgöra vad som är rätt och fel måste man vara extra noggrann som förebild. Att visa att det är okej att använda kränkande metoder mot barnen får dem möjligen att vara tysta under den stund de är tejpade. Tror däremot inte de får ut något av undervisningen. I allafall inte det som var tänkt. Man lär av allt och min gissning är att dessa elever lär sig att de är mindre värda och att det är okej att bära sig illa mot dem. Kanske är det okej att de i sin tur bär sig lika illa åt mot andra?
Metoden med tejpen var nog en förhastad och skenbart enkel metod - som ej bör användas.
Själv använder jag min tejp till att slå in julklappar med ;-)
Andra bloggar om: rektor, barndiciplin, norge, tejp, syfte, förebild, kränkning, normer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar