På utflykt med familjen

Men... vad nu då? Vad är nu detta, har hon redan tröttnat på att skriva om mig? Får jag inte berätta mer nu, alltså? Mmmm. Så kan vi ju inte ha det. Jag kan allt berätta om det där körsbäret. Det hängde alltså i ett träd en bit hemifrån och mina människor stannade och plockade en hel näve av de där svarta, runda små sakerna som dinglade omkring bland grenarna.

Själv passade jag på att vila. Så här långt hade jag inte gått någon av de andra dagarna som jag bott i min nya familj. Sen när de smaskat i sig så att de var nöjda, ville de gå vidare. Men jag ooooorkade inte. Då fick jag sitta i en stol med hjul som minsta flickan suttit i fram tills nu. Så praktiskt att hon fick kraft att gå lagom tills dess att jag tappade mina.
Vi skulle fiska. Det hade barnen tjatat om hela förmiddagen. Nu var vi alltså på väg. Inte vet jag vad fiska är, men tydligen är det något bra, för alla var väldigt uppspelta och matte hade packat.
Alltså så här såg det ut när vi stannade. Hav och blåst, lite stenar och en gräsmatta där matte rullade ut en filt där hon tyckte att hon och vi hundar skulle sitta. Mmmm...
Och barnen de skulle tydligen trassla med långa pinnar som de stoppade i havet.
Sen hände det ingenting.
Jag låg och spanade och undrade varför de gjorde så. Men inte fick jag något svar alls.
Min allra mest engagerade minimatte hade också lagt sig på filten och hennes skor såg då för smarriga ut.
Men, nej, man fick inte äta dem utomhus heller tydligen. Matte hade släpat ut mitt ben i stället. Jag undrar - får man aldrig äta skor? Jag har provat både sandaler och stövlar i hallen. Men hela tiden ger de mig ett ben istället. NÄR får man egentligen äta det man vill själv?
Jag frågade "syrran" men hon fattade inte vad jag pratade om. Hon hade visst nästan aldrig försökt smak på skorna, typ. Inte på minst ett år eller så i alla fall. Ibland brukar hon släpa runt dem när hon blir extra glad då någon som vi känner kommer på besök. Men hon äter dem ALDRIG. Och förresten hade hon inte tid med mig, för hon skulle också spana lite...
...på en av småmattarna som visst höll på att blåsa bort. Och fisken hade visst också blåst bort sa de där små familjemedlemmarna. Degen bara föll av kroken och nu hade de tröttnat och ville gå hem. Så matte packade ihop och vi gick tillbaka samma väg som vi kommit.
På vägen tillbaka gick vi förbi badplatsen Nicksta. Den var nästan öde - men mina lillmattar ville bada. De slet av sig kläderna och hoppade i. Eftersom det var så ödsligt på stranden släppte matte loss oss. Då hoppade jag också i och "syrran" sprang efter.
När vi doppat oss spran "syrran" plötsligt i väg bortåt stranden. Jag fattade inte nå´t. Barnen och matte var ju kvar här ju.
Men sedan gick lillmatte i väg och då sprang jag efter "syrran" för att se vad hon höll på med egentligen. Hon jagade några feta fåglar som gick omkring på stranden med smala halsar och feta kroppar. Matte sa att det var Kanadagäss och att de bajsade som hundar, och att INGEN plockade upp efter dem. Inte konstigt att "syrran" ville jaga bort dem.
Sen badade jag... Jag kan simma jättebra. Ser ni mig mitt i bilden. Ni behöver inte vara oroliga för det är långgrunt och jag kom tillbaka strax. Förresten var barnen lika långt ute som jag och förresten var vattnet jättevarmt och skönt.
Det blev värre när jag kom upp på land. Då frööös jag. Matte rullade in mig i en filt och så fick jag åka rulle hela vägen hem och syrran fick gå bredvid. Hela och hela förresten. Strax innan vi skulle gå in i porten, lyfte matte ner mig och tyckte att jag skulle göra något.
"Se så Billy, kissa lite nu" sa hon. Va? Jag som bara ville in. Kissa kan man väl lika bra göra inne.
Efter att man sovit lite förstås. Jag var sååå trött och somnade in till matte på soffan. Tänk att det kan vara så skönt att sova.
Här äter vi kvällsmat. Det är också en märklig procedur. Först får "syrran" sätta sig vid sin skål och vänta tills matte eller någon lillmatte säger varsågod. Sedan tycker de att JAG ska sitta också och så säger de varsågod. Jag fattar inte nå´t. Visst kan jag sitta, men jag vill ha min mat snabbt, alltså! Katten - hon måste minsann inte vänta alls. Är inte det höjden av orättvisa?!

Andra bloggar om: foto, bilder, hundliv, vit schäfer, vit herdehund, valp, amerikansk cockerspaniel, familjeliv, fiske, sommarlov, bad