Om en semla

Jag bakade semlor idag. Och det var barnsligt enkelt. Ibland lurar man sig själv så det står härliga till. Det började med att jag köpte en sk. Wienersemla. Jag hade varit på ett möte i som skulle kunnat vara rätt jobbigt. Nu avlöpte allt riktigt bra och av pur lättnad kände jag att jag måste ha en fika, innan jag åkte hem till vardagen.
Märkligt va?
Hade det gått dåligt hade jag nog velat trösta mig ;-)
Nå, då jag skulle välja något tilltugg till javat, slog jag på stort. Men då jag bet i godbiten, blev jag ruskigt besviken. Det smakade ~ inte gott. brödet var äckligt, mandelmassan var SÖT och grädden var, oxå äcklig! Jag började fundera på om man har särskild grädde på bagerier? Det ska jag googla på vid tillfälle.
Så i går var ett av mina barn med då jag handlade och hon ville gärna ha en semla. Fast, semlorna i den lokala Ica butiken har ingen innehållsförtecknig. De ligger i vita lådor med plastfönster, så man ska se att det finns en gottebulle därinne. Men, trots att jag snurrade på lådan och tom lyfte på den för att kika under (försökte vara diskret, jag lovar, men har man väl börjat läsa innehållsförteckningen så kan man ju inte låta bli ;-)
Nix, nada, inga ingredienser redovisades. Så började dottern gnälla om att hon inte gillade mandelmassa. Jag fick en brilliant idé. Åtminstonde trodde jag det för ett par minuter. Knallade tillbaka till bröddisken och letade fram en påse med semelbullar. Tanken var att jag skulle låta barnen "bygga" sina semlor själva. Men, så ryckte "moster" påsen ur näven på mig, innan jag ens hann komma på tanken. Snabb som en vessla var hon och läste upp den pinsamma innehållsförteckningen för mig. vegetabiliskt fett, modifierad stärkelse, osv...
Inget som jag tycker hör hemma i ett bröd.
Med bestämda steg vände jag åter till hyllan med jäst. Jag gjorde helt enkelt en liten sats vetedeg (fast... mjölet innehöll mjölbehandlingsmedel?) och fixade små minisemellbullar som blev hur söta som helst. Bara att skära av locket, riva lite mandelmassa (fegade ur och vägrade läsa den innehållsförteckningen, den kunde ju kanske innehålla spår av mandel), vispa lite ekologisk grädde och ropa på barnen. Blev så gott så, och det var så som sagt så enkelt och tog så lite tid i anspråk. Faktiskt gick det förmodligen lika fort som att stå och vela i butiken. Nästa gång bakar jag direkt utan att ens fundera på att köpa färdigt.

Under tiden som barnen byggde semlor, såg jag på Amelia Adamos matuppror i kanal 8. Tack kostdoktorn för tipset :-)
Bland annat deltog regissören Carlo Barsotti, förespråkare för slow food rörelsen, och talade om hur lite pengar vi lägger på vår mat jämfört med tidigare. Vi blir allt snålare med det som vi stoppar i oss, för att kunna lägga pengarna på annat. Dessutom berättade han att vi svenskar knappt tittar på vad våra varor innehåller. Han gjorde en jämförelse mellan oss och fransmän, samt italienare där det stora flertalet alltid kollar vad de stoppar i korgen.
Han menar att vi svenskar är så vana vid att lita till att andra kollat upp maten till oss att vi invaggat oss någon slags falsk trygghet.
Det håller inte längre. Livsmedelsverket baserar sina kunskaper på minst sagt skakiga grunder.
Det tänkte jag blogga mer om i morgon.

~Våga vägra tillsatser ~

Andra bloggar om: tillsatser, slow food, Amelias matuppror, hembakat, innehållsförteckning