**** Möten ****

I dag for yngsta dottern och jag till neurologen som planerat. Dottern är "stampatient" på Astrid Lindgrens barnsjukhus eftersom hon är född med ryggmärgsbråck.

På vägen dit mötte vi en underbar äldre dam och hennes make sedan 40 år tillbaks.

Göta delade frikostigt med sig av sitt liv och sin kärlek till barn. Hon talade ömt om sina systerbarn som hon ägnat sig åt då hon och maken Björn inte har några egna.

Hennes goda råd om att få ett långvarigt förhållande att funger var att inte tro på den eviga förälskelsen.
"Någon stark kärlek har det inte varit under alla 40 åren. Tro inte det, för så är det oftast inte. Men det finns en praktisk bit med det hela oxå."
Så rekommenderar hon en yngre man ifall man blir skröplig på ålderns höst. Allt med en go glimt i ögonen. Jag tänker att om det inte är kärlek mellan henne och maken så är det ändå något annat gott. Blickarna de ger varandra är fyllda med värme och maken hjälper mer än gärna sin fru då hon hör lite illa.

Göta och Björn går av några stationer före dottern och mig - de lämnar ett tomrum efter sig. Men jag är varm i hjärtat av mötet. Vissa människor liksom laddar sin omgivning med gott.

Dottern och jag räknar till ytterligare sju hållplatser innan vi är framme.

En promenad till neurologen där dottern får elektroder i regnbågens alla färger på huvudet och blir kladdig i håret.
Som vanligt är hon en medgörlig patient, van som hon är.

Undersökningen tar en timme - sedan är vi båda hungriga.


Köttbullar med kokt potatis och lingonsylt blir det i den överfyllda matsalen.

Du måste ta en bild på min dricka oxå!
Citronsaft med TVÅ sugrör i. Det är det bästa på hela måltiden.

Då vi sitter och mumsar på vår lunch kommer vår granne hemifrån huset och hennes minsta tjej med kaffe, saft och en gigantiskt blåbärsmuffins.
Vi får oxå ett trevligt möte - innan de går vidare till fler undersökningar och vi tar bussen hem.


















I dag blev det inga klistermärken hos läkaren som det brukar. Däremot får dottern en tidning med en liten dagbok som bilaga. För en gång skull är "lockbetet" inte bara skräp. Under tiden som vi ätit och pratat har dottern, med viss stöttning, skrivit våra namn och HELA alfabetet.

"Du FÅR lägga bilden i bloggen mamma fast berätta inte vad det står för det är en dagbok ju"

Andra bloggar om: möten, karolinska, ryggmärgsbråck, kärlek, dagbok