morgonrapport del 1

I morse, efter att ha laddat med min vanliga goda frukost med äggröra och stekt fläsk, med kaffekoppen, toppad med grädde, satte jag mig bekvämt till rätta för att se inslaget med Annika Dahlqvist och Annika Rosengren.

Innan jag avnjutit mitt kaffe, visade det sig att min yngsta dotter hade andra planer. Hon skulle ha sällskap till skolan och där med basta! Så klart blev det så av flera skäl. Framförallt är en liten flicka inte lite för evigt, så man får helt enkelt passa på :)
Då tösen var avlämnad och jag vände åter mot hemmet i hopp om att ändå hinna hem i tid, mötte jag den något äldre dottern. Även hon ville ha sällskap och tyckte att jag gott kunde följa henne biten som var kvar. Dessutom deklarerade hon frankt att "den där Annika" redan varit på teve.


Så klart följde jag min flicka till skolan. Fick hålla en varm barnhand en stund och fick samtidigt en rapport från den nya generationen.
Hon sammanfattade debatten så här:
"Den där Annika var jättearg, och avbröt den andra tanten hela tiden."
"Jaså, var hon för arg tycker du?"
"Jaaa"


Så tyckte alltså min nioåriga dotter som är en fredlig person. Kommer hem och kikar in hos kostdoktorn för att se om han rapporterat något. Japp, han är snabb som en vessla. Men någon länk till inslaget har av naturliga skäl inte lagts ut ännu. Jag får hålla mig innan jag kan se vad som blev sagt och kan bilda mig en egen uppfattning om hur jag ser på det hela.
Jag ser dock redan på kommentarerna inne hos kostdoktorn att fler än min dotter reagerat på Annika Dahlqvists hetsiga beteende.
Samtidigt måste jag säga att jag kan förstå om hon känner sig frustrerad. Även jag brukar få "på
skallen" för att jag kan vara alltför påstridig. Men betänk att det helt enkelt beror på att jag, och säkert fler med mig, vill få andra människor att ta del av de hälsovinster som vi själva vunnit. Samtidigt som det känns väldigt frustrerande då livsmedelsverket fortsätter att sprida varning för det naturliga fettets risker.
Det kan ju inte vara rimligt att det är så farligt som de säger, samtidigt som de rekommenderar kost som bevisligen inte fungerar för många, dvs, tallriksmodellen. De ligger oxå bakom kostrekommendationerna som används i skolor och förskolor där barnen matas med halvfabrikat och margarin. Hur kan man med sunt förnuft tro att industrimat kan vara hälsosammare än naturlig, obehandlad mat?
Hur kunde det bli så fel?
Annika Dahlqvist har fått jobbat mycket i motvind innan hon kom så långt som hon är i dag, så nog har hon anledning att känna sig aningen "trött".
Tyvärr så fungerar det kanske inte så bra i medierna att gå på för starkt.

Sten Sture Skaldeman, vars bok "ät dig ner i vikt" som jag läser nu, säger att han valt att vänta tills folk frågar honom, innan han berättar om hur han gjort. Det har fungerat bättre än då han försökte "frälsa" folk aktivt. Det är säkert bra. Men för att skapa debatt och gå i bräschen får man nog ta i lite mer initialt, för att kunna lugna sig med tiden. Så tror jag.
Sten Sture, tror att vi kommer att ha helt andra kostråd om 30-40 år. Jag hoppas att det går något snabbare, vilket kanske är möjligt med de snabba mediekanaler som vi har i dagens samhälle.
Kanske står vi redan nu inför ett paradigmskifte? Kanske är det dax för livsmedelsverket att revidera sina kostråd, alternativt luckra upp dem något.
Kanske kan vi hoppas på att våra barn och gamla snart får äta mer hälsosam mat, framförallt utan industritillsatser.

Läs även andra bloggares åsikter om gomorron, annika dahlqvist, naturlig mat, mänskligt beteende, lchf