Beslutsångest inför EU-valet.

Det är inte lång tid kvar nu.
Snart ska vi alla ha bestämt oss.
Många kommer att rösta på det partiet som de alltid har röstat på, oavsett om det gäller kyrka, landsting eller rikstag, eller som, nu vilka rumpor som ska sitta på stolarna i EU...
Andra kommer att rösta på ett parti som driver en fråga som är populär för stunden, som Junilistan vid förra valet eller som nu, Piratpartiet.
Andra är politiskt aktiva och har full koll, om det nu är möjligt.

Själv tycker jag att det är enormt viktigt att använda mig av min röst och det på ett klokt sätt.
Vad jag funderar på, förutom vem eller vilka som bäst kan bevaka mina intressen, är hur stor makt vi egentligen har i realiteten.
Jag funderar även på vilka frågor som bör behandlas i EU och vilka man bör låta de enskilda länderna besluta om själva. Hur många/få är det som har makten och hur många är vi som bara hänger med och skäller sen, när det inte blev som vi hoppades? Visst är det så att vi överlåter makten till väldigt få personer.


Den fråga som blivit huvudfrågan i pressen, men framförallt i bloggosfären är The Pirate Bay som fått symbolisera frågan om fildelning, upphovsrätt och hur detta ska hanteras. Visst är det ett ämne som passar väl in att hantera internationellt. Farmor Gun, en av nätmedborgarna, (visst är det ett läckert ord?), har banat väg ordentligt i frågan och funnit en samsyn bland de svenska partierna, då hon ställde politikerna frågan var de står. Alla partier tyckte att rättssäkerheten måste försvaras. De samlas bland annat kring fråga 138 som handlar om att avstängning från nätet inte får ske utan domstolsbeslut. Mer exakt hur partierna står i frågan och även vad som skiljer dem åt kan ni läsa här. I skenet av detta finner jag det än märkligare att målet The Pirate Bay över huvudtaget uppstått och fått utvecklats som det har. Det känns som om det glappar någonstans mellan ord och handling. De man statuerar exempel på är inga fildelare i ordets verkliga mening, utan bara de som tillhandahåller verktygen. Nästa steg är väl att döma nätleverantörerna.

Jag funderar kring frågan om livsmedlen som jag anser vara en basfråga som hänger väl samman med hur vi hanterar vår globala miljö, förmodligen de viktigaste frågorna av alla. Visst vore det bra om man kunde komma fram till ett fruktbart samarbete kring detta. Men, när man beslutar att ge bidrag till bönder för att de ska låta sina marker ligga i träda, då känns det inte bra alls. Och jag undrar hur de som ska representera oss, markfolket från medlemsländerna, kan ta sådana vettlösa beslut.

När jag försöker komma fram till vad som gäller snubblar jag över reklamfilmer för EU- aspiranterna. Jag vill ha information kring de frågor som de tänker driva och på vilket sätt vi kan påverka. Inte vill jag se dem doppa bulle, eller säga att jag ska rösta på dem för att de vill ha ett tryggare Sverige, genom att sänka spritkvoten, samtidigt som de är stylade till tänderna.

Blää.

Visserligen känner jag mig osäker på hur jag ska rösta och funderar om jag är "osmart" som inte kan ta ett beslut eftersom jag inte känner mig tillräckligt insatt i de enskilda frågorna. Men, när jag ser de där filmsnuttarna känner jag mig underskattad som person.
Sådan är det inte värt att lägga pengar på.

intressant
Andra bloggar om: EU, politik, eu-kampanj, fildelning, upphovsrätt, eu-val, makt, farmor Gun, the pirate bay, eu-parlamentet