Det där med syskon

Dessa tre som sitter och beskådar herr and, en vacker sommardag på Djurgården för sisådär 10 år sedan... är numera 19, 15 och 13 år. Det har funnits stunder som de lekt och stunder som de slagits. De har övat fula ord på varandra, skrikit att de hatat, samtidigt som de skyddat varandra mot mobbare och tråbbare. En gång var den här tösen mellanflickan. Nu finns det ytterligare två systrar i skaran och hon är numera äldsta flickan och näst äldsta barnet. Hon har alltid älskat blommor. Vilken lycka att få plocka så många man vill, utan att behöva få skäll för att man rensat i grannarnas rabatter...

Jag har alltid velat ha många barn. När jag växte upp hade jag blott en syster, som inte var helt överförtjust i mig då vi växte upp. Jag önskade mig alltid ett yngre syskon som. Mina barn har jag skaffat på själviska grunder. Jag ville bygga den familj som jag önskat. Men, jag har alltid trott att syskon har glädje av vara flera. För man kan aldrig få en vän som står en så nära som en person som man delat sin uppväxt med.

Fördelen för mig som bara har en syster är att hon numer är min bästa syster och jag hennes. Har man bara en kan det ju inte bli mycket annorlunda ;-)
Vi som växte upp under gråt och tandagnisslan och bara var sams då vi hittade på ofog har haft och har sådant utbyte av varandra som vuxna.

Som en dag som idag, med strålande sol från klarblå himmel. Syster, jag, hennes son och ett par av mina döttrar har badat pool, druckit spetsad och ospetsad drink, mumsat systers goda revbensspjäll och blivit behagligt värmda av solen.

Kusinerna har lagat cyklar, hunden har sprungit lös, tills hon fick fnatt och måste fångas in. Jag har friserat jycken i det fria och fått hjälp med mitt eget hår.

När vi gick hem lämnade jag en dotter kvar som sällskap till syster, eftersom hennes "barn" badade i poolen med några kamrater och inte ville bli störd, samtidigt som min tös var trött och inget hellre ville än sova i kusinens säng.

Nu sitter vi tio minuters promenad från varandra och tittar på melodifestivalen 2009, jag och min syster. Och jag önskar henne en riktigt skön och avkopplande kväll. Att hon en gång gav mig en blåklocka har jag för länge sedan förlåtit henne liksom jag kallt räknar med att hon förlåtit mig för den gången jag bröt en av hennes långa naglar...

Natti, natti käraste syster!

Andra bloggar om: syskon, familj, syskonkärlek