Någonstans måste gränsen dras

Så säger man från vid arbetsförmedlingen och A-kassan och nekar en 48- årig kvinna att åka till sin mammas begravning. Inga undantag kan göras och eftersom kvinnan, ändå väljer att åka på begravningen, får hon "böta" med en veckas avdrag från A-kassan.


En 61 årig kvinna fick ett så kallat plusjobb och hittade sitt drömyrke på äldre dagar. Då hon började studera till undersköterska på eget initiativ fick hon besked från arbetsförmedlingen att hon absolut inte fick plugga då hon uppbar aktivitetsstöd. För att får behålla sin försörjning var hon tvungen att genast hoppa av utbildningen och förbli passiv. De uppmanade henne även "gilla läget".

S har tagit fram ett förslag att göra om Arbetsförmedlingen till kompetensförmedling. Det låter som en god idè, verkligen. Jag är nyfiken på om förslaget får genomslag. Sedan handlar det ju om vilken regering vi får efter nästa val och om det är mer än valfläsk.

Att skyddet vid arbetslöshet är undermåligt i nuläget bevisas även av att lärarförbundet satsar på en tilläggsförsäkring för att rusta sig inför varselvågen inom lärarkåren.

Faktum är att allt färre arbetslösa får A-kassa på grund av strängare och krångligare regler i systemet. Jag har personer i min umgängeskrets som betalat in stora summor pengar till A-kassan helt i onödan. Helt klart hade det varit klokare för de personerna att sätta in pengarna på ett sparkonto i stället för att vara medlemmar i fackförbundet. Solidaritet lönar sig inte alltid.

Vårt välfärdssystem har genomgått vissa förändringar under kort tid och blivit mer gränssättande. För det är väl klart att sjuka och arbetslösa måste förstå att de inte kan sätta sig i en sådan situation? Att bli långtidssjukskriven eller långtidsarbetslös måste väl ändå anses närmast oacceptabelt?

För tillfället ser Försäkringskassans regler, då det gäller långtidssjuka, ut på följande sätt:
Den "sjuka" får ersättning i 364 dagar med 80% , därefter, om personen är fortsatt sjuk och får tillgång till en läkare, som är duktig på att formulera sig, kan sjukligen få rätt till ytterligare 550 dagar med 75% ersättning. Då dessa dagar är slut är det obönhörligen slut. Om, personen som haft den dåliga smaken att bli sjuk, inte kan anses utslagen från arbetsmarknaden för resten av livet.

Om läkaren är osäker på hur lång tid patienten behöver för att återhämta sig, är det inte bra att tidsbestämma detta i läkarintyget. Eftersom det är svårt att se så långt i framtiden som ett eller två år, är det bättre att läkaren "bestämmer sig för" att patienten är utslagen för all framtid. Detta enligt en anställd vid försäkringskassan...

Att vara positivt inställd till att patienten ändå med tiden kommer att kunna fungera i arbete är inte bra alls att formulera i ord på ett läkarintyg, eftersom tidsbegränsad sjukersättning inte längre existerar.

Sjuka personer som skulle kunna ha nytta av en period till med rehabilitering får i stället vända sig till socialkontoret. Försäkringskassan har satt sin gräns.

Eller som en handläggare vid kassan klargjorde, det är egentligen inte Försäkringskassan som utformar reglerna, det sker på politikernivå.


Fast, alla politiker förstår inte heller systemet. Inte ens de som suttit i Försäkringskassans socialförsäkringsnämnd... Varför jag skriver så? Jo, en regionpolitiker som stämmer in på den beskrivningen, har "lyckats" med att ta ut drygt en halv miljon för mycket i sjuklön under ett antal år.

Själv säger hon att hon "blivit förd bakom ljuset".

~ Jag undrar - har vi inte alla blivit förda bakom ljuset? ~

intressant
Andra bloggar om: politik, samhälle, ekonomi, försäkringskassan, riksförsäkringsverket, arbetsförmedlingen, kompetensutveckling, A-kassa, begravning