En svensk Robinsson

I kväll är det final i Robinsson.
Det ska bli oerhört spännande, tycker jag, och det står jag för. Jag vet att många tycker att Robinsson är banalt, fånigt eller så kallad "mobbningsteve".

Och ja, kanske är det så, men det är i allafall något som deltagarna utsätter sig för på högst frivillig basis. Jarmo är klar favorit bland de tittare som röstat. Själv hoppas jag på Ellinor. Robinsson handlar nämligen så mycket mer om det sociala spelet än förmåga att överleva ensam på en öde ö. Ellinor har gjort det så bra, då hon hållt låg profil, varit mild i sitt sätt och inte signalerat hot till någon alls. Sedan när det gäller visar det sig att hon är en baddare på att göra eld och har nerverna under kontroll. Hur coolt var det inte då hon raskt gjorde upp eld och simmade ut till flotten och tände upp bålet. Det såg plättlätt ut, och de övriga deltagarna fick plocka upp sina hakor från bröstet och inse att hon kunde något som de inte hade en aning om. Sen kan man ju undra om det verkligen var så, eller om tv4 vinklat det så att det blev än mer överraskande än det egentligen var.

Vilket som, om så är fallet, lyckades det bra.

Själv gick jag på en jyckepromenad i skogen häromdagen och slogs av hur många nya, gröna skott som barrträden bar på. Jag smakade på ett par, bara för att. De var syrliga med en distinkt touch av gran och kåda. Det andra skottet var mer beskt än det första och jag kände mig nödd att repa av en näve harsyra för att få en bättre smak i munnen.

Varför bar jag mig åt så nu då? Jo, det slog mig att vi har ett rätt stort skafferi i naturen som vi bara traskar rätt förbi, utan att ta reda på det alls. Vi skulle kunna repa av hur mycket späda nässlor som helst om våren och ha i sallader eller koka soppa på. Nu finns det som sagt granskott i överflöd, och det måste väl innehålla en hel del näring? Skulle gissa att de innhåller en stor mängd c-vitamin. Harsyran täcker marken på stora ställen i skogen. Jag undrar hur mycken man skulle behöva tugga i sig för att täcka energibehovet? Å andra sidan kan ju björnarna äta sig feta på blåbär. Då borde det väl inte vara omöjligt att livnära sig på det skogen ger under en begränsad tid? Eller, begränsad förresten, en gång i tiden gick vi ju inte till snabbköpet alls för att hämta mat. Vi hämtade den direkt från naturens eget förråd. Och det gick uppenbarligen hur bra som helst, eftersom mänskligheten fortfarande existerar.

I "min" skog finns det otroligt mycket blåbärsris och vildhallon. Jag ser fram mot tiden då blåbären är mogna. Trots att det bara är att hämta så mycket man vill i skogen finns det dock folk som betalar dyra slantar för att få en liten ask av varan med sig hem från torget eller fruktdisken på Ica. Visst är det rätt märkligt, så främmande vi blivit inför att ta vara på det som naturen bjuder oss på bara vi ids lägga lite tid på att hämta det.

Jag tycker att det skulle var så mycket mer intressant att se ett gäng Robinssonar utöva sitt sociala överlevnadsexperiment i svenska natur nästa gång. I stället för att skövla naturreservat i någon exotisk miljö tycker jag att tv4 skulle släppa ut dem på en ö i den svenska skärgården.

intressant
Andra bloggar om: Robinsson, Sverige, naturtillgångar, mat, natur, bär, ätbart i skogen