E-numren minskar, men inte tillsatserna - fiffigt drag av livsmedelsindustrin!

Mats-Erik Nilsson, "den hemlige kocken" har lyckats! E-numren försvinner alltmer. Så här lagom till glass säsongen stoltserar exempelvis den nya Ice age inpirerade glassen med att vara E-nummer fri.

Men hallå tänker jag då. Den åt min yngsta dotter för en tid sedan. Den ser ut att vara fylld av konstigheter, bland annat har den gelékola fyllning, med så märklig konsistens, att dottern inte ville ha. Så klart är det ju en luring. Visst tusan har isjoxet tillsatser. De är bara inte benämnda med sitt E-nummer, eftersom skräcken för dem vuxit sig stor bland folk. E-numren skapades paradoxalt nog för att skapa trygghet, eftersom de är kontrollerade och godkända. Dessutom är de korta och tar på så sätt mindre plats i innehållsförteckningen. Nu har det tvärtom blivit så att eftersom folk lätt identifierar dem som de tillsatser de är, skapar de istället oro. Skulle tillverkaren av glasspinnen, lemon age, (unilever, som även älskar att låtsas älska våra hjärtan, genom att tillhandahålla industriprodukten becel) skrivit ut E-nummer i stället för namnet på tillsatserna i snuskpinnen, skulle alla ha sett att den innehåller E410, E412, E407, E471 och E330. Allt fler procucenter har upptäckt Att E-numren betyder röd flagg för många konsumenter och därför byts numren nu alltmer ut mot hela namnet på tillsatsen.

Jag bjuder er på ett fint citat ur Mats-Eriks avslöjande artikel:

Att skriva ut citronsyra istället för E330 verkar vara ett givet val för det företag som vill snygga till sin innehållsförteckning. Citronsyra, som visserligen inte framställs av citron utan biotekniskt av mögelsvampar i glukos, känns bekant för livsmedelskunden och uppfattas knappast som något köphinder.

Även det motsatta kan gälla förstås, att E-numret ändå känns behagligare att behålla. Eller vad säger ni om det här citatet:

Förmodligen skulle de flesta konsumenter ha något lättare att acceptera färgämnet E160f än det utskrivna namnet på den substans som detta E-nummer står för.

Eller vad sägs om beta-apo-8’-karotensyraetylester?

Jag hade det dåliga omdömet att prova en Nogger Mint. Inte heller jag slickade i mig hela "godsaken" utan dumpade den i en papperskorg. Det mest osmakliga med glassen var det som jag hoppats mest på, mintchokladfyllningen, som smakade som stearin med mintsmak. Kan tänka mig att doftljusen på IKEA gissningsvis smakar på liknande sätt. Men vilken normal människa skulle komma på idén att äta dem som sommarförfriskning?

Det står ju inte glass på innehållsförteckningen...

intressant
Andra bloggar om: e-nummer, tillsatser, Mats-Erik Nilsson, glasstest, livsmedelsindustri