Påskgodis

Jag äter inte godis. Jag tål inte det. Fast, när nioåringen bakar själv och använder riktigt smör är det ju svårt att låta bli att först smaka på degen och sedan bara på en kaka. Genast säger godismonstret att det vill ha mer. Så då fick jag testa det igen. Att jag faktiskt inte tål socker.

Men visst är de fina, dotterns vaniljdrömmar? Hon har gjort lyckokakor av dem också. Det går bra om man stoppar i lapparna innan kakorna stelnat.

Långfredagen tillbringar jag alltså med att undvika fler kakor till förmån för stekt fläsk.
Sedan gör jag sådana där ospännande saker som att tvätta till fem barn. Fast då vissa påsar med gamla gymnastikkläder glömts bort i något hörn kan det vara viss spänningsfaktor att öppna dem, det måste erkännas.

Ibland blir man lite som en häxa till humöret då man upptäcker att tvätten inte lagts där den ska, utan befinner sig under sängen eller i vissa fall i den. Jag menar, hur kan man bokstavligen sova i tvättkorgen? Det måste vara en av livets svåra gåtor.

En som blivit utnämnd till häxa på häftigare grunder än så, är allas vår Annika Dahlqvist.



Hon vann överlägset då DN hade en röstning bland sina läsare. Grattis Annika!
Jag har aldrig haft intresse av att bli Lucia eller liknande. Häxa däremot skulle sitta finfint.
Det närmaste jag kommit hittills är som påskhare till barnen, då den "riktiga" har svårt att hinna med emellanåt.

Andra bloggar om: vaniljdrömmar, påsk, häxa, Annika Dahlqvist