Om tillsatserna i våra liv

Det finns mer tillsatser än E:nummer här i världen.
Jag räknar även dokusåporna till en av tillsatserna. En tillsats att roas eller retas av.
Nyttigt eller sjukdomsframkallande?
Om detta måtte gudarna strida. Eller svenska folket då, genom att trycka på olika alternativ i någon undersökning upplagd på Expressens eller Aftonbladets nätbilaga.

I morse läste min dotter, nio år, en artikel på webben, med stort intresse. Intresset var så stort att hon slet ifrån mig min laptop och även kletade ner den med tillsatser i form av, inte mindre än tre flottiga fingeravtryck av mindre storlek.
Själv var jag extremt nyväckt, omåttligt trött och därför inkapabel till protest.

Belöningen kom nästan omgående då dottern berättade för sin sjuåriga syster om Erik Billings sexmissbruk.




















Nioåringen: - "Erik Billing är sexmissbrukare"
Sjuåringen: -"Vad är det?"
Nioåringen: - "Jo, förstår du, det är en som kan ligga med flera tjejer samtidigt."
Sjåringen: -"Jaha..." (visar uppenbart svagt intresse)
Nioåringen: -"Men han fick en tjej så nu har han slutat med det missbruket.(...) Sen rökte han hasch och missbrukade alkohol också. Mamma, varför heter det bränna sprit?"

Innan jag hunnit informera min vetgiriga dotter i hembränningens ädla(?) konst, har hon och lillasyster virvlat vidare mot skolan för att lära sig andra saker. Får man hoppas.

Och jag tänker bistert:
Tack och lov för det informationssamhälle som vi lever i. Det finns ingen risk att barnen inte får en gedigen kunskap om både det ena och det andra. Att torka av händerna innan de använder datorn, eller att inte peta på skärmen, det är väl ungefär vad som finns kvar till föräldrarna att informera om. Kanske skulle jag lägga upp någon slags illustrerad artikel angående detta som startsida i min dator...

Andra bloggar om: Robinson, Erik Billing, ur barnamun, informationssamhälle, humor, dokusåpa, tillsatser