måndag 27 april 2009

En lchf:are på Gröna Lund

Först av allt vill jag bara konstatera att det är högst märkligt det som tiden gör med livet. Jag har fem barn. Först väntade jag på att den första skulle bli gammal nog för att kunna njuta av pepparkaksbak och dylikt, och inte bara sitta och dregla i barnstolen, eller somna mitt i Kalle Anka.

Nu, ett antal år som raskt passerat, jag fattar inte att de plötsligt blev så många(?) hade jag plötsligt bara två barn som ville gå på Gröna Lund när Mac- Donalds bjöd...
Den äldsta har inte velat på länge och därför hade jag hoppfullt utsett honom till hundvakt. Då säger nummer två att hon nog också avstår.
" -Det kommer att vara för långa köer till allt."
Hon tar på sig rollen som hundvakt och storebror pustar ut. Han slipper så gärna.
Nummer tre vill åka till badhuset och bryter i hop när vi planerat Gröna Lund i stället. Jag häpnar. Nummer fyra och fem är de enda med intresse för detta nöje.
Jag frågar dem, så där i förbifarten om vi inte ska ta Skansen i stället. Då får jag onda ögat. Det ska vi tydligen inte.

Vi packar lite av det nödvändigaste och ger oss av. Redan på tåget dricker barnapappan och jag den första koppen kaffe. Har även det med åldern att göra? Inte barnens då, utan vår...

När vi ska ta tunnelbanan till Slussen upptäcker barnapappan att han ändå glömt något viktigt, sitt månadskort. Då han ska ladda sitt nyinskaffade, lysgula Accesskort i automaten, visar det sig att han även glömt att ta sina mediciner. När automaten inte vill ta Visakortet, oavsett åt vilket håll den alltmer frustrerade barnapappan stoppar in det, blir han först röd och sedan lilafärgad bakom skägget. Personalen uppmärksammar hans dilemma och ilar till undsättning, men lyckas inte heller. Då ger barnapappan bort sitt accesskort till den förvirrade tjänstekvinnan. Jag kan inte låta bli att undra om hon fått tillbaka flera ;-)
Vi tar i Djurgårdsfärjan och får betala 140 spänn enkel resa för två vuxna och två barn. Hade Sl - kortet varit med hade det kostat 40 kr. Barnapappan försöker gnälla om det också. Men nu får han en åthutning. För nu räcker det. I protest mumlar han bakom skägget och fotar de överdyra biljetterna. Sedan talar vi inte mer om den saken.
Tonårsdottern hade rätt. Förutom alla inbjudna Mac-Donalds klubbsmedlemmar och deras föräldrar, är det öppet för allmänheten. Köerna är ringlande och långa. Barnen vill åka slänggungan, för den är lagom pirrig och tar så många åt gången, att kön rullar på fort. Själv slår jag mig ner på en bänk i den strålande solen och häller upp medhavt kaffe. Jag har en liten termos med grädde i också, eftersom jag lärt mig den hårda vägen att köpekaffe smakar lika illa som det är dyrt, samt att serveringarna så gott som aldrig har vanlig grädde.

I går var det så strålande väder ute att jackan inte behövdes förrän framåt kvällen. Vi brukar alltid pricka in dagar på "Grönan" då det regnar. Men i går klarade vi oss alltså från det . Såååå skönt!

Gröna Lund har en galen ny attraktion där folk stod i kö i ca två timmar för att bli omskakade rejält. Här står vi och tittar på när några tålmodiga/modiga ungdomar skriker sig genom sina minutrar. Samtidigt är, åtminstone jag, glad för att jag slipper sitta där.
Jag åkte slänggunga tre gånger och jag har bildbevis. Någonstans däruppe dinglar jag och mina yngsta flickor. Tonårsdottern blev imponerad, då hon fick höra att jag åkt, inte över mitt mod utan för att jag lyckades klämma ner min rumpa... humpf... och att jag även kom upp, utan att få med mig gungan hem som en souvenir.

Det var det faktiskt fler vuxna som lyckades med. Inte att få med gungan som souvenir, hur skulle det sett ut! Nej att klämma ner sig och rycka loss gungan från ändalykten efter avslutad tur. Sista gången vi åkte satt jag nära en överförfriskad medelålders man som hade "lurat" med sin fru och son upp i slänggungan. Sonen var lycklig. Pappan var salongsberusad och lagom naivt pladdrande och nojsande med frugan, tills det visade sig att hon hade panik, satt och knep med ögonen och mordhotade samt bad gubben hålla käften under pågående tur högt över Mälarens glittrande vatten. Då de steg av var han rätt spak...och rätt tyst. F-n vet om han inte var nykter med ens också.
Under tiden som vi dinglade där uppe i skyn, köade barnapappan, för att få sig en kall och konstgjord isdryck, som barnen kallar "blask". Gröna Lund serverar den i märkligt formade plast rör med medföljande sugrör. Barnapappan fick en nostalgiflasch och ville ha!
Först i kassan fick han höra priset, 49 kr för en mugg frysta färg och smakämnen av okänt ursprung. Men hallå! Och dessa "blaskar" sprang mer än en unge runt med kan jag säga. Jag som hört att det är lågkonjunktur i vårt avlånga land...
Barnapappan som inte är den som är den, frågade försäljerskan om folk verkligen var villiga att betala så mycket. Hon svarade honom att de flesta kunderna "knorrar" men köper ändå.

"- Då ska du få den första som avstår nu", förkunnade barnapappan muntert och klev ur kön, 49 kr. mindre fattig och med hälsan i behåll för denna gången.

Tänk om vi var fler som avstod från köp då det gäller saker som är ohälsosamma eller för dyra, vilken god effekt det skulle ha på utbudet.

Här hälsar Pettson och Findus oss välkomna in i trädgården. Vi gick även in och hälsade på i huset, där vi letade förgäves efter husets invånare. De var nog på semester eller nå´t... För när barnen dragit ut huvudena ur hålen i planket, var de plötsligt försvunna.

Både husse med katt - och barnen.

Under tiden som barnapappan och jag undersökte huset nog, öppnade skåp och lådor, köade vår avkomma i en lång snirklande kö för att få åka i en flygande elefant...
Barnapappan undersökte allt och fotade ända in i Findus lilla krypin, samtidigt som ett gäng småbarn bildade kö bakom honom.

Fet
Vi hittade smörtanten i egen hög person också. Hur orkade hon vara så glad då? Jo, någon gång under dagens lopp stod hon i en, inte så lång, men väl så seg kö, och köpte hamburgare till familjen. Tjejen i kassan gav ett förvirrat intryck, då hon plockade i hop gigantiska beställningar från familjeöverhuvuden som beställde mat till stora sällskap. Själv köpte smörtanten en vrakburgare, med dubbla köttskivor. Tack vare dessa köttskivor, som kändes feta och bra, samt det medhavda kaffet och grädden, höll sig blodsockret i chack och humöret på topp!

Mina tips för en lyckad dag på Gröna Lund:
  • för hälsa och plånbok, ta med eget kaffe och grädde!
  • köp inte krossad is gjord på färgat, smaksatt vatten, för 49 kr muggen.
  • glöm inte att öppna lådorna i Pettsons byrå och dörrarna till skafferiet... han är ändå inte hemma och kan säga ifrån.
  • orkar du inte ta med en fullvärdig matsäck, köp en rejäl dubbelburgare och skänk brödet till någon bättre behövande, eller till småfåglarna.
  • glöm inte sl-kortet hemma ( det är varken bra för plånbok eller humör)
  • framförallt glöm inte att tålamod i obegränsad mängd gör underverk för det mesta.

Jag skickar med ett bonustips till alla som har en stund över, och har ni inte det så får ni ta er det!
Besök Kostdoktorn NU och se/lyssna till de korta, men intressanta intervjuerna från kunniga lchf - anhängare.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

bakgrund