Om Vårbudget, lågkonjunktor samt byråkrati som leder till ett alldeles vaninnigt slöseri med skattebetalarnas pengar.

I går kom regeringens vårbudget.
Från mitt perspektiv som samhällsmedborgare sammanfattar jag det så här:
Vi måste spara och ta ansvar för vårt budgetunderskott. Butgetunderskottet beror till stor del på regeringens skattesänkningar. Jag läser att inte mindre än 80 miljarder kronor har försvunnit som en konsekvens av detta.
Nu ska det bort tjänster inom vården, skolan får ingen utökad budget osv.
Arbetslösheten är rekord stor.

Hur påverkar det just Dig, frågar man som vanligt i pressen. För det är alla väldigt intresserade av.
Det har jag ingen större uppfattning om. Jag tycker att livet rullar på genom regeringsskiften, hög- och lågkonjunktur. Jag har haft mer eller mindre god ekonomi. Det är ändå andra värden som är livskvalité för mig.

Att mina barn har det bra är exempelvis en viktig faktor.
Om det kan jag skriva mycket. Men nu ska inte detta inte bli en doktorsavhandling, utan bara ett simpelt blogginlägg, om det som ligger mig närmast här och nu och som handlar om ett resursslöseri som helt klart bara är den berömda toppen av isberget.

Jag har en son och nu tänker jag dela med mig en liten bit av hans öde till er. Han har ett funktionshinder som benämns Asperger syndrom. Det betyder bland annat att han har svårt med sociala kontakter och att han är enormt stresskänslig.
Förutom det är han en ansvarsfull kille på 19 år. Han har fast arbete och vill flytta hemifrån. Eftersom han tillhör LSS-lagen har han rätt till lite starthjälp. För honom innebär det att han har en bostad som väntar på honom sedan ett par månader tillbaka, och som är kopplad till visst boendestöd. Allting är klart. Han har lämnat papper på diagnos.
När dett visade sig inte vara tillräckligt underlag ordnade han fram (läs jag) det som hans läkare trodde var tillräckliga delar av den utredning där diagnosen fastställdes. Men i de pappren står diagnosen formulerad på ett sätt som inte godkänns av den nämnd som ska sätta stämpel på pappret och därmed godkänna att han tar sitt boende i besittning.
Detta enligt hans LSS-handläggare. Hennes jobb blev då att leta fram rätt papper, vilket visade sig svårt. Till slut fick hon tag på den läkare som gjort utredningen och som numera är pensionerad, men som på sin tid var en av de bästa på området neurologiska funktionshinder. Han kunde gå i god för att diagnosen är korrekt.
Då detta ändå inte var tillräckligt ringde jag handläggarens chef. Hon avfärdade mig först med att "det är inga konstigheter". Det uttrycket får mig att se rött, eftersom det är en standardfras från myndighetspersoner till "besvärliga" föräldrar. Det vet jag av egen erfarenhet. Förmodligen är det en del av deras utbildning eftersom det dyker upp så frekvent.
Efter att vi samtalat en stund visade det sig att hon inte tittat på gossens papper. Nu skulle hon göra det sedan återkomma...

Kontentan av ett långt argt samtal och ett något kortare och mer samlat, blev att jag nu har kontaktat det habiliteringscenter som ansvarade för utredningen, då för sju år sedan. Kanske har de kvar utredningen, kanske måste de gräva i landstingets arkiv.
Jag fick ett löfte att om pappren mot all förmodan inte skulle finnas (för det kanske inte är någon utredning gjord??) Så bekostar Nynäshamns kommun, läs skattebetalarna, en ny utredning för min sons räkning, även om, som hon uttryckte sig, det är en kostsam utredning.

Jag vet inte om hon vill att vi ska jubla av denna genorisitet? Jag tycker det är ett jäkla slöseri med skattebetalarnas resurser.
Dessutom måste sonen lägga tid och möda på något som han redan gått igenom en gång, samt begära tjänstledigt/semester från jobbet. Vem ersätter honom för inkomstbortfallet?

- " Men det kan väl vara bra att göra om utredningen, det var ju trots allt ett tag sedan den gjordes?" Klämmer socialtanten till med någonstans i slutet av samtalet.
Jag svarar trött:
-" Asperger är en form av autism, det växer inte bort"
Det blir tyst en stund i andra ändan innan svaret kommer.
-" Ääää, nähä?

Detta går skattebetalarnas pengar till samtidigt som skolan inte har tillräckligt med pengar till att exempelvis ge barnen skolmat som kostar mer än några futtiga spänn per måltid.

Vart ska jag kanalisera kraften som finns i min egen ilska, för att det inte bara ska bli ett stort slöseri med mina egna resurser?

intressant?
Pressen är fylld med åsikter och information om vårbudgeten:
hd.se, dn.se, svd.se.1 svd.se.2 affarsvarlden.se sydsvenskan.se, dn.se.2, nyteknik.se, dn.se.3, dn.se.4, aftonbladet, expressen, dn.se.5 lärarförbundet besviket på vårbudgeten, aftonbladet.2,
aftonbladet.3,

Andra bloggar om: vårbudget, resursslöseri, lågkonjunktur, lss, skattebetalare, funktionshinder