Feta funderingar

Efter att ha varit ute i det fullkomligt underbara påskvädret och övat yngsta dottern i cyklandets ädla konst, följt av en sen lunch, slår jag mig ner med min bäste vän, kaffekoppen. Kaffe utan grädde är bekant som kärlek utan kyssar, en bloggerska utan uppslag är det samma.
Därför klurar jag lite på vad jag ska ägna hjärnan åt denna påskaftons eftermiddag. Rätt snart finner jag en artikel i Aftonbladet av Ira Mallik och inser att henne skulle jag gärna ha vid mitt köksbord. Jag tror att vi skulle kunnat ha en intressant diskussion. Då detta inte är möjligt får jag göra det näst bästa, läsa hennes intressanta artikel och även bjuda er på den. Vänligen tryck här!
Sen får jag fundera vidare utifrån hennes inspiration och ni får det höga nöjet att kunna lämna en kommentar om det känns rätt.

Som ni nu har sett om ni följde min uppmaning får vi först en sammanfattning av kombatanterna, Annika, Fredrik och Ola och vad deras dieter innebär.
Det Ira Mallik beskriver är ett krig mellan olika kostläror. De olika kostförespråkarna liknas vid sektledare. Jag tycker att det är tråkigt att det ska behöva framstå så.
Orsaken till att debatten blivit så infekterad är förmodligen att många överviktiga människor känner sig enormt lurade av de kostråd som delats ut de senaste 20-30 åren. Trots att vi, för jag räknar mig till den skaran som fått problem, följt alla kostråden, eller förmodligen just därför, har vi förstört vår ämnesomsättning och vår tolerans för kolhydrater. Vi har skuldbelagts av både samhället och av oss själva, för vår oförmåga att hålla en "normal" kroppshydda. Många av oss har utvecklat olika former av ätstörningar, då vi inte kunnat hålla oss ifrån den där mackan eller extra portionen som vi lovat oss själva.

Vad vi inte förstått är att kolhydrater i sig skapar sug efter mera mat genom att bidra till blodsockersvängningar. Dessutom bidrar smakförstärkarna, glutamaten, som finns i många halvfabrikat, till att vi får ökad hunger, något som industrin säkert inte undgått att notera. Maten blir både godare, trots dåliga råvaror, samt triggar vår aptit. Klart det finns ekonomiskt intresse av att inte ta bort en så bra tillsats även om den eventuellt ger biverkningar såsom huvudvärk, hyperaktivitet, samt möjligen påskyndar utvecklingen av demenssjukdomar.
Varför inte alla människor blir överviktiga kanske någon undrar. Det vet inte jag. Men jag har en teori om att vi helt enkelt är olika känsliga för industrins kemikalier och insulinets påverkan. Precis som att vissa människor kan dricka alkohol utan att bli alkoholister och vissa kan det inte.
Att även bantningsindustrin gör stora pengar på vår olycka gör ju inte saken muntrare. Det som skiljer Annika Dahlqvists kostråd från de övriga är att hon är den enda som talar mot tillsatserna i maten, FÖR det naturligt mättade fettet, samt inte marknadsför lchf-produkter. Annika förespråkar bara vanlig naturlig föda.

Hon har skrivit en artikel på Newsmill om hur hon kom fram till hur hon skulle äta. Den kan jag rekommendera.

I artikeln tas det även upp en annan aspekt, nämligen den om att fetmafrågan skulle vara en klassfråga, på så sätt att det främst är en hyfsat mager medelklass som reagerar på den ökade fetman. Jag har alltid reagerat på det där med generaliseringar och framförallt då man talar om olika klasser i samhället. Då jag var yngre vägrade jag i min naivitet att inse att det överhuvudtaget existerade olika samhällsklasser. Så enkelt är det inte har jag insett med tiden. Att vi människor har ett behov att sortera olika företeelser under olika etiketter för att kunna föra en diskussion är väl något som jag har fått acceptera.
Att vilja vara frisk ser jag dock inte som en klassfråga utan som en allmänmänsklig önskan. Hur tjock man får vara är nog däremot både en fråga om vilken samhällsklass man räknar sig till, vilken kultur man tillhör samt i vilken tidsepok man lever sitt liv.

Det är lätt att skylla på att mindre bemedlade familjer inte har råd att äta hälsosam mat. Men det tror jag är en av alla dessa myter som vi omger oss med. Äter vi bra och näringsrik mat med tillräckligt av naturligt fett och protein, behöver vi inte överäta för att känna oss nöjda. Livnär vi oss på billig, undermålig, tillsatsfylld och processad mat blir priset vi får betala högre än summan på kvittot. Det blir även på bekostnad av vår hälsa. Många av oss kommer att bli triggade att äta mer eftersom "sockermonstret" vaknar, samtidigt som vår kropp signalerar att den inte fått den näring som den behöver. Med en sådan livsföring blir vi undernärda och övergödda på en och samma gång.



Ett sätt att ge alla barn en någorlunda rättvis syn på maten och ätandet är att servera bra mat i förskola/skola. Då menar jag inte att det ska vara strikt LCHF med kolhydratrestriktion. En dröm för mig vore att det som serverades var mat lagad från grunden, utan tillsatser och med oraffinerade produkter. Det skulle förmodligen bli dyrare för stunden, men jag är övertygad om att vi skulle få igen det på sikt i samhället i form av en friskare och vitalare befolkning.

Andra bloggar om: mat, hälsa, lchf, fetma, tillsatser