Twitter – som en fluga på väggen

Jag har nosat lite i kanten på fenomenet Twitter, microbloggande.
För en tid sedan skapade jag ett konto till mig, men har inte riktigt kommit underfund med hur jag ska använda det.
Jag har en diffus aning om vad jag vill få ut av mitt tvittrande. Det finns mycket information att hitta ute bland det microbloggande folket. Det gäller bara att hitta rätt bland allt brus. I går fick jag hjälp av min konsult att lägga upp ett så kallat twitterdeck. Den funktionen som jag framförallt var ute efter och som jag fick tillgång till genom det, är en sökfunktion. Nu kan jag exempelvis söka efter vad folk twittrar om angående lchf, livsmedelsverket, skolmat eller vad det nu är som jag vill få mer information om.
Det som blev min stora aha upplevelse i går och som fick mig att rodna framför skärmen, var att jag kan "adda" vem som helst som jag vill följa på Twitter och när den personen talar med någon av sina vänner kan jag klicka dit mig och följa villka "privata" samtal som helst. Twitter blir som ett mellanting av en blogg och en öppen msn.
För mig som är både oerhört nyfiken/kunskapstörstande och samtidigt försynt och inte vill tränga mig på, blev det hisnande.
(Bilden kommer från fotoakuten.se)

Det fick mig att fundera på fenomenet blogg överhuvudtaget. För det är ju så att bloggar man så vill man ju något med det. Annars kan man ju lika gärna skriva dagbok hemma i sitt lilla block.
Det är ju faktiskt önskvärt med "stalkers" och folk som spionerar/intresserar dig för det man skriver. Utan mottagare kan man inte få ut ett budskap, föra en diskussion, utbyta vardagstankar eller vad man nu är ute efter. Att folk tar del av det man skriver på gott och ont ingår liksom i spelet. Det ingår även att man själv avgör VAD man vill lämna ut av sig själv och att sedan ta konsekvenserna av det. Därmed inte sagt att man inte bör använda sig av ett hyfsat beteende och också förvänta sig det av andra.

Hur många gånger har jag inte tänkt att jag skulle vilja vara en fluga på väggen i exempelvis barnens rum, i förskolan eller skolan etc. En tanke som säkert många föräldrar delar med mig.
Att klicka sig in på folks diskussioner kändes lite just som det. Att vara en fluga på väggen. Jag kan hänga där och inte synas så länge jag väljer att inte blanda mig i diskussionen. Och OM jag nu väljer att vilja vara med - vad är det för sociala regler som gäller?
Det blir nästa steg att fundera på. För helt klart finns det oskrivna regler både på vanliga bloggar och säkerligen även på Twitter.

Jag fortsätter att forska i fenomenet...

Vad som sägs om i media om twitter just nu:
Ingen organiserad bevakning av Twitter hos företagen [idg.se]
Allt ljus på kvittrandet [svd.se]
Nätets modeord - hela listan [idg.se]
New York-kyrka twittrar Jesus-story [svd.se]
Sälj mer på webben [idg.se]
Sälj mer på webben [idg.se]
Sälj mer på webben [idg.se]

Andra bloggar om: twitter, bloggvärlden